Det finns många skäl att beundra USA: dynamiken, framåtandan, kreativiteten,
frihetslidelsen.
Men USA präglas också av besynnerliga paradoxer. För tillfället står denna i
centrum:
Sjukvården i USA slukar 16 procent av BNP. Det är världsrekord. Inget annat
land har en lika avancerad läkemedelsindustri; sex av tio nya mediciner
utvecklas i USA. Ändå ligger den amerikanska spädbarnsdödligheten över
genomsnittet för rika OECD-länder. Ändå är medellivslängden i USA lägre än i
Japan, Kanada, Sverige, Schweiz, Grekland och Portugal – och endast
marginellt högre än i Albanien. Ändå saknar 47 miljoner amerikaner
sjukvårdsförsäkring.
Löftet om en genomgripande sjukvårdsreform hjälpte Barack Obama att vinna
presidentvalet 2008 och står nu överst på hans inrikespolitiska agenda. Men
reformen är på väg att köra fast i kongressen och det folkliga stödet
sviktar. I en opinionsmätning i Time uppger 55 procent att sjukvårdssystemet
behöver reformeras, men bara 46 procent anser att presidenten hanterar
frågan på ett bra sätt – en lika stor andel som tycker att han sköter den
dåligt.
Obama har varit fixerad vid att inte upprepa Bill Clintons misstag 1993–1994.
Clinton, demokrat liksom Obama, underlät att förankra sitt reformförslag i
kongressen. Det havererade och i valet på hösten 1994 erövrade
republikanerna majoritet i både senaten och representanthuset.
Därför har Obama bara presenterat allmänna riktlinjer för hur de allra flesta
amerikaner skall kunna få tillgång till sjukvårdsförsäkring. Detaljerna har
överlämnats åt den demokratiskt kontrollerade kongressen i en from
förhoppning om att några republikaner skall ansluta sig. Men istället för
samling har det blivit splittring.
Republikanerna vill inte medverka till en kostnadskrävande reform som, enligt
deras mening, skulle ”socialisera” sjukvården. Liberala demokrater är
besvikna på presidentens kompromissvilja, särskilt sedan sjukvårdsminister
Kathleen Sebelius flaggat för en reträtt från en av reformens bärande idéer:
ett offentligt alternativ, public option, som skall öka konkurrensen på
försäkringsmarknaden och pressa kostnaderna.
Men den viktigaste förklaringen till att Obamas reform har råkat i svårigheter
– och att hans popularitetssiffror faller – är en hysterisk motkampanj som
blottlagt en sjuk sida av amerikanskt samhällsliv:
Mottagligheten för paranoida och konspiratoriska budskap.
Runt om i USA har politiker bjudit in väljare för att diskutera
sjukvårdsreformen. Sådana town hall meetings är ett klassiskt inslag i USA:s
demokratiska process, konstnärligt förevigad genom Norman Rockwells målning
Freedom of Speech, som spreds i miljontals kopior under andra världskriget.
Rockwell hade blivit förfärad av vad som nu utspelar sig. Organisationer på
högerkanten – med beteckningar som Freedom Works och Tea Party Patriots –
uppmanar aktivister att sabotera mötena. Reformvänner anklagas för att vara
kommunister eller nazister. De får höra att de skall drabbas av Guds vrede
och deras ord dränks av skrik och skrän.
Kända republikaner ser till att hålla grytan kokande. Sarah Palin,
republikansk vicepresidentkandidat 2008, hävdar att Obama tänker införa
”dödspaneler” och senator Chuck Grassley, som har en nyckelroll i
ansträngningarna att nå en kompromiss över partigränsen, varnar för att
presidenten vill låta den federala regeringen avgöra ”när proppen skall dras
ur på farmor”. Dessa grundlösa påståenden har anammats av febrigt upphetsade
gräsrötter som demonstrerar under paroller som ”Obama lies, grandma dies”.
Hela kampanjen är fullkomligt befängd. Paul Krugman, som förra året fick
ekonomipriset till Alfred Nobels minne, påpekade nyligen i New York Times
att Obamas reformplan närmast leder tankarna till den schweiziska modellen.
Krugman tillade: ”senast jag tittade efter var Schweiz inget socialistiskt
helveteshål.”
Protesterna bygger dessutom på en total missuppfattning: att USA:s sjukvård är
”fri” från offentliga inslag.
Många låginkomsttagare omfattas av ett behovsprövat program, Medicaid, som
administreras av delstaterna under federalt överinseende. Personer över 65
täcks av Medicare, ett federalt program. En särskild myndighet, US Veterans
Health Administration, ansvarar för vården av krigsveteraner.
USA är redan ”socialistiskt”.
Aversionen mot skatter och politiskt inflytande är historiskt betingad och
djupt rotad hos amerikanerna. Det är den främsta förklaringen till att USA,
trots sina enorma resurser, aldrig har byggt upp ett generellt
välfärdssystem av västeuropeisk typ. Men denna aversion kan inte ensam
förklara det ursinne som griper omkring sig. Under ytan jäser också något
annat, något outtalat och tabubelagt: rasism.
När Barack Obama föddes, 1961, tillämpades fortfarande apartheidliknande
rasåtskillnad i stora delar av USA. Sedan dess har landet genomgått något av
en revolution. Öppen rasism är mycket sällsynt numera, men hos en del vita,
särskilt lågutbildade på landsbygden, dröjer det sig kvar en ovilja mot
svarta och mot svarta amerikaners framsteg.
Med en svart president i Vita huset – och mitt under efterkrigstidens värsta
ekonomiska kris – börjar denna bottensats tränga upp mot ytan.
Den våldsamma högerextremismen har vaknat till liv. Ku Klux Klan,
nationalsocialistiska organisationer, rasistiska skinnskallar och
självutnämnda ”patrioter” följs noga av medborgarrättsorganisationen
Southern Poverty Law Center, som i en uppmärksammad rapport konstaterar
förekomsten av 926 aktiva ”hatgrupper” i USA.
Även om hotet från militant extremism aldrig skall ignoreras, så är
företeelsen marginell. Betydligt allvarligare, rent politiskt, är att mer
etablerade krafter underblåser rasistiska attityder.
Radioprataren Rush Limbaugh, guru för de högerkristna som utgör
republikanernas väljarbas, har återlanserat en teori som cirkulerade under
presidentvalskampanjen: att Barack Obama föddes i Kenya i dåvarande
brittiska Östafrika. Därmed uppfyller han inte konstitutionens krav på att
presidenten måste vara född i USA. ”Beviset” är, sägs det, att Obama aldrig
har kunnat visa upp en födelseattest.
Det finns emellertid en födelseattest, utfärdad på Hawaii. Det finns också
födelseannonser från två Honolulutidningar. Flera domstolar har prövat
uppgifterna om att Obama inte är född i USA – och avfärdat dem som fria
fantasier. Likafullt fortsätter ryktesspridningen, hjälpt på traven av
Limbaughs motbjudande tirader, konservativa Fox News och Lou Dobbs, CNN:s
reaktionära alibi.
Limbaugh och likasinnade är noga med att inte formulera sig i explicit
rasistiska termer. Men genom att lyfta fram Obamas bakgrund – hans far var
utbytesstudent från Kenya – understryker de att en afroamerikan sitter i
Vita huset. Med betoning på afro.
Tio republikaner i kongressen har påpassligt lagt fram ett lagförslag som
kräver att presidentkandidater måste presentera sin födelseattest. När MSNBC
frågade en av dem, John Campbell, om Obama är amerikansk medborgare, så
svarade han: ”Så vitt jag vet.”
Föga förvånande har ryktet om Obamas illegitima presidentskap dykt upp på
kaotiska town hall meetings om sjukvårdsfrågan. Folk har viftat med sina
födelseattester och vrålat: ”Jag vill ha mitt land tillbaka!”
Tillbaka från vem?
Barack Obama är inte den förste reforminriktade president som utsatts för
stolliga hatkampanjer med mer eller mindre uttalat stöd från det
republikanska etablissemanget.
Franklin D Roosevelt, Harry Truman och Lyndon Johnson stämplades som
socialister. Bill Clinton beskylldes för allt från bedrägeri till mord. När
John F Kennedy ville bygga fler och modernare mentalsjukhus hette det att
han planerade att internera politiska meningsmotståndare.
Frågan är oundviklig:
Hur kan det komma sig att ett icke obetydligt antal amerikaner verkligen tror
på sådant? Möjligen ryms svaret i en annan amerikansk paradox.
USA är den ledande kunskaps- och forskningsnationen. Åtta av världens tio
högst rankade universitet är amerikanska. USA-utbildade forskare har
nästintill ensamrätt på Nobelprisen i naturvetenskap. Men samtidigt:
Omkring hälften av amerikanerna anser att människan skapades precis så som
det beskrivs i Bibeln, en tredjedel är övertygade om att utomjordingar
besöker jorden och en fjärdedel tror på häxor.
President Obama som kommunistisk mordängel? Tja, varför inte…
MER ATT LÄSA: The World Fact Book (www.cia.gov). The Year in Hate. Number of
Hate Groups Tops 900 (www.splcenter.org). Det amerikanska löftet. Barack
Obamas väg till Vita huset (Atlas) av Martin Gelin.
www.realclearpolitics.com. www.pewresearch.org.