George W Bush, denna amerikanska olycka, marknadsförde sig som ”medkännande
konservativ”. I Rick Perrys fall måste man stryka ordet medkännande och foga
prefixet ultra till termen konservativ.
På någon månad seglade Perry upp som republikansk favorit inför nästa års
presidentval. Enligt den löpande sammanvägning av olika opinionsmätningar
som görs av sajten RealClearPolitics skaffade han sig en ledning
över den tidigare Massachusettsguvernören Mitt Romney, trots att den mer
dämpade Romney skulle ha större chanser mot president Barack Obama.
Den 61-årige Perry, uppvuxen på en enkel ranch i västra Texas och med en
bakgrund som transportpilot i flygvapnet, var från början demokrat, men fick
sitt politiska genombrott 1990, då han som republikan valdes till
jordbrukskommissionär. Åtta år senare blev han viceguvernör och efterträdde
sedan George W Bush som Texasguvernör när denne avgick i slutet av år 2000
för att bli president.
Det är värt att notera att Perry i början av sin karriär hade god hjälp av
Karl Rove, Bushs valstrateg. Rove, som kallats ”Bushs hjärna”, må vara
briljant, men har i realiteten varit en av de mest destruktiva figurer som
har härjat i modern amerikansk politik.
Med undantag för den spritt språngande Tea Party-rörelsen, formerad 2009 i
protest mot ”socialisten” Obama, är den republikanska entusiasmen över Perry
ganska tempererad. Efter Perrys svaga debattinsatser och vissa hårt
kritiserade uttalanden ökar nu trycket på New Jerseys guvernör Chris
Christie att också ställa upp.
Att missnöjet med det republikanska startfältet är utbrett bekräftades förra
helgen, då den annars uträknade Herman Cain, en före detta pizzadirektör,
vann ett provval bland partiaktivister i Florida.
Att Perry överhuvudtaget kan etablera sig i toppen bland hoppfulla
presidentkandidater säger emellertid något viktigt – och oroande – om
stämningarna i USA i allmänhet och inom den amerikanska högern i synnerhet.
Opinionsläget i USA, inbegripet det så kallade problemformuleringsprivilegiet,
har förskjutits långt högerut. Den genomsnittlige amerikanske väljaren
placerar sig numera till höger om mitten och närmare republikanerna än
demokraterna. Över en tredjedel av de republikanska väljarna uppger sig vara
mer konservativa än ett parti som idag är mer konservativt än någonsin.
Det handlar om en successiv högerradikalisering och polarisering som inleddes
redan med valet av Richard Nixon 1968, delvis en reaktion mot liberala
reformer på bland annat medborgarrättens område. Processen förstärktes av
Ronald Reagan och cementerades under George W Bush.
Demokraten Barack Obamas valseger 2008 framstår som en plötslig och temporär
avvikelse. Och mycket riktigt: efter bara två år med USA:s förste svarte
president kunde republikanerna notera stora framgångar i kongressvalet 2010.
Man kan utan vidare tala om ett långsamt politiskt och socialt förfall i USA,
ett förfall som Jonathan Franzen använder som fond i sin väldiga och hyllade
roman Freedom, som nu föreligger på svenska.
Någon gång på 1990-talet, när hatkampanjerna mot Bill och Hillary Clinton
kulminerade, brast fördämningarna. I en grundlig genomgång i New
York Review of Books konstaterade Michael Tomasky nyligen att den
uppskruvade retoriken började driva de konservativa idéerna.
Rush Limbaughs groteska radiotirader nådde en allt större publik och den
aggressiva TV-kanalen Fox News blev högerns massmediala plattform.
Sedan har bloggar och forum på nätet tillkommit. Det rör sig, utan
jämförelser i övrigt, om samma slags bekräftande och självförstärkande
informationsflöden, eller bubblor, som blivit föremål för diskussion efter
sommarens massaker på norska Utöya; så formade Anders Behring Breivik sin
förvridna bild av verkligheten.
Konspirationsteorierna grasserar: 45 procent av Tea Party-rörelsens
sympatisörer tror att Barack Obama är född utomlands och därför är illegitim
som president.
Det är till denna icke obetydliga och paranoida opinion som Rick Perry vänder
sig med ståndpunkter som får Ronald Reagan att framstå som en resonabel
mittenpolitiker.
Rick Perry har suttit vid makten längre än någon annan guvernör i Texas. Men
det är inte hans enda rekord. Han skryter också med att han har undertecknat
234 dödsdomar, fler än någon annan av USA:s nuvarande guvernörer, och tycks
inte bry sig om att det visat sig att minst en av domarna utfärdades på
felaktiga grunder. När avrättningarna kom på tal under en republikansk
debatt i Kalifornien svarade publiken med applåder.
Perry, som döpt sina cowboystövlar till Freedom och Liberty,
har för vana att åberopa Bibeln och har i egenskap av guvernör bett till Gud
om mer regn över ett torkdrabbat Texas. Han tror inte på evolutionen och
anser att den globala uppvärmningen är ett påhitt av vänstern. På den senare
punkten har han merparten av Tea Party-rörelsen med sig: där tror bara 14
procent på mänskligt orsakade klimatförändringar. Inför presidentvalet 1988
stödde Perry demokraten Al Gore. Idag stämplar han den Malmöaktuelle Gore,
tidigare vicepresident, som en ”falsk profet” i klimatfrågan.
Barack Obamas sjukvårdsreform är, menar Perry, ”det närmaste det här landet
har kommit ren socialism”. Likt många konservativa amerikaner anser Perry
att allt gick snett i och med Franklin D Roosevelts reformer och
krispolitik, The New Deal, på 1930-talet och han gör gällande att
pensionssystemet Social Security, infört under Roosevelt, är olagligt.
Perry vill avveckla konstitutionens 16:e och 17:e tillägg, eftersom de påstås
försvaga delstaterna och befästa Washingtons makt. Det förra tillägget
möjliggör federal inkomstskatt och genom det senare gjordes senaten
direktvald. Han har hotat med att Texas, som anslöts 1845, kan träda ut ur
unionen.
Perry, som gör en poäng av att han joggar beväpnad, fick ta emot en storm av
kritik när han härförleden lät förstå att centralbankschefen Ben Bernanke är
en landsförrädare som bör akta sig för att resa till Texas, ty där riskerar
han att råka illa ut.
Finanskrisen utlöstes inte, som Perry ser det, av för lite offentlig
reglering, utan av för mycket.
En förklaring till Perrys popularitet, utöver det ideologiska stödet inom Tea
Party-rörelsen, är att Texas på senare år har skapat fler jobb än andra
delstater. Detta i ett läge då USA:s samlade arbetslöshet har fastnat kring
9 procent, en siffra som utgör Obamas värsta huvudvärk inför presidentvalet.
Det stämmer att omkring 40 procent av de arbetstillfällen som tillkommit i USA
sedan 2009 har skapats i Texas. Men det rör sig huvudsakligen om
lågproduktiva ”Mcjobs”. I själva verket är Texas,
tillsammans med Mississippi, den delstat med störst andel personer på eller
under minimilönen.
Inte heller i övrigt är Texas statistik särskilt imponerande: drygt 17 procent
av invånarna i USA:s näst folkrikaste delstat lever under fattigdomsgränsen,
en högre andel än nationellt.
Om Rick Perry står som slutsegrare i den republikanska nomineringsstrid som
startar på allvar i början av nästa år kan det vara Barack Obamas smala
lycka:
Perry uppfattas som för extrem.
Men det är långt till november 2012.
Med ännu en recession, som ytterligare underblåser det ursinne som Tea
Party-rörelsen exploaterar, kan situationen förändras. Om Obamas
krisbekämpning, som republikanerna gör allt för att blockera, inte ger
resultat blir det svårt för presidenten att mobilisera samma breda stöd som
2008. Ett lågt valdeltagande bland minoriteter och progressivt sinnade
skulle slå hårt mot hans möjligheter att bli omvald.
Fast just den väljarkategori som Rick Perry främst vänder sig till brukar vara
hett motiverad när det drar ihop sig till val.
Dessa väljare, lite äldre och förbittrade vita med Bibeln och geväret som
käraste ägodelar, fällde avgörandet 2004. Upphetsade av Karl Roves
kampanjmaskin gick de man ur huse för att ge USA – och världen – ytterligare
fyra år med den mest katastrofala presidenten i mannaminne.