Dömd till döden i sin frånvaro bodde han sedan under falsk identitet i Kanada, men ertappades, lämnade landet och gömde sig i Budapest, Ungerns huvudstad.
Bevisläget är komplicerat efter 70 år, men det framstår som en historisk ironi, eller kanske snarare rättvisa, att en av de sista misstänkta krigsförbrytarna lokaliserades just i Budapest dagarna före hundraårsminnet av Raoul Wallenbergs födelse som infaller nu på lördag, den 4 augusti:
Det var i Budapest som Wallenberg, svensk diplomat med amerikanskt uppdrag, hade sitt högkvarter när han 1944–1945 räddade tiotusentals judar undan en säker död.
Den svenska regeringen har designerat 2012 som Wallenbergåret, skickligt samordnat av Olle Wästberg. Evenemangen och aktiviteterna har avlöst varandra, inbegripet en turnerande utställning. Två mäktiga biografier har därtill publicerats: Ingrid Carlbergs ”Det står ett rum här och väntar på dig...” och Bengt Jangfeldts Raoul Wallenberg. En biografi.
Raoul Wallenberg tillfångatogs av framryckande sovjetiska styrkor i januari 1945 och allt tyder på att han mördades i Moskva två och ett halvt år senare, sviken av den svenska regeringen. Men idag står det klart för alla och envar att Wallenberg var Sveriges störste hjälte under ett väldigt krig då landet förhöll sig neutralt.
Det uttrycktes med gripande elegans av USA:s president Barack Obama i april i år:
”När judar märktes med den gula stjärnan skyddade Raoul Wallenberg dem bakom det blåa och gula i den svenska flaggan.”
Wallenbergs insats var unik i omfattning och organisation och han betalade det högsta priset för sitt mod. Men inför hundraårsdagen, kulmen på Wallenbergåret, finns det anledning att påminna om några andra som under de svarta åren trotsade oddsen och gjorde det rätta.
Med ett lysande undantag är de, jämfört med Wallenberg, tämligen okända för en bredare allmänhet. Undantaget är Oskar Schindler, föremålet för Steven Spielbergs filmepos Schindler’s List från 1993.
Schindler, en sudettysk fabrikör och medlem av nazistpartiet, räddade drygt 1 000 judar genom att inför tyskarna hävda att de var oumbärliga för produktionen vid hans fabrik i Krakow i ett härtaget Polen.
Detta är några av de hjältar i Wallenbergs skugga som även de lär oss allt om civilkurage och medmänsklig beslutsamhet – och de är alla, i moralisk bemärkelse, Raoul Wallenbergs bröder och systrar:
*Varian Fry var en amerikansk journalist som 1940 anlände till Marseille och den del av ett besegrat Frankrike som styrdes av en nazistvänlig marionettregim i Vichy. Fry, med uppdrag från en privat hjälporganisation, skapade ett nätverk för att i samverkan med motståndsrörelsen hjälpa judar och flyktingar att undkomma Gestapo, nazisternas hemliga polis, och via Portugal resa vidare till USA.
Han brottades med en motvillig byråkrati – USA var vid denna tid fortfarande neutralt – och tog stora risker när han förde flyktingar till gränsen mot Spanien.
Från början var tanken att han skulle hjälpa främst intellektuella och konstnärer, men aktionen växte. Totalt beräknas Fry, död 1967, ha räddat uppemot 4 000 människor, bland dem konstnären Marc Chagall, filosofen Hannah Arendt, Nobelpristagaren i medicin Otto Meyerhof samt författarna Heinrich Mann, bror till Thomas, och Lion Feuchtwanger.
*I Marseille samarbetade Fry nära med en vicekonsul vid USA:s generalkonsulat, Hiram Bingham IV, som självsvåldigt utfärdade omkring 2 000 visum till flyktingar och dessutom gömde judar i sitt hem, bland dem Feuchtwanger, vars böcker bränts på bål av nazisterna 1933. Feuchtwanger, socialist och pacifist, var knappast någon vän av amerikansk kapitalism, men för Bingham var det andra och högre värden som stod på spel.
Bingham tillhörde en förmögen familj och finansierade en del av sin verksamhet med egna medel. Men det amerikanska utrikesdepartementet, genomsyrat av antisemitism och före USA:s krigsinträde i december 1941 ovilligt att stöta sig allt för mycket med Nazityskland, reagerade med vrede och satte i praktiken stopp för Binghams karriär.
Efter att ha blivit förflyttad först till Portugal och sedan till Argentina lämnade Bingham den diplomatiska banan 1945 utan att göra väsen av sina insatser. Hans familj visste nästan inget om hans aktiviteter i Marseille 1940–1941 vid hans död 1988.
Bingham fick emellertid viss postum upprättelse: en utmärkelse för ”konstruktivt motstånd” 2002 och ett minnesfrimärke 2006.
*Fry och Bingham hade assistans av paret Waitstill och Martha Sharp från Massachusetts. Waitstill var en unitaristisk pastor som med sin hustru sändes till Europa i början av 1939 för att bistå politiska flyktingar som naturligtvis ofta var judar. De arbetade först i Prag, sedan i Lissabon och Marseille.
De hjälpte flera tusen att fly och utsatte sig för allvarlig fara. Efter den tyska inmarschen i Prag i mars 1939 stängde Gestapo deras kontor och Martha undkom arrestering med minsta möjliga marginal. Sedan säkrade hon Lion Feuchtwangers resa till USA – genom att ge honom sin biljett.
Yad Vashem, en institution i Israel som tillägnas Förintelsens hågkomst, skapade 1963 utmärkelsen ”Rättfärdiga bland nationerna” för att hedra dem som bistod judar när nazisterna kopplade sitt grepp om stora delar av Europa. Martha och Waitstill Sharp blev de näst första amerikanerna som hyllades på detta vis.
Den förste var Varian Fry.
*Britten Nicholas Winton, en aktiemäklare med tysk-judiskt påbrå, tog inga större personliga risker, men med målmedvetenhet och hårt arbete såg han till att hundratals barn, de flesta judiska, räddades undan nazisterna i Tjeckoslovakien.
På väg på skidsemester i Schweiz vid årsskiftet 1938–1939 kontaktades han av en vän som bad honom komma till Prag. Vännen arbetade vid ett judiskt flyktingläger och Winton förfärades av vad han såg. Tillbaka hemma bearbetade han de föga medgörliga brittiska myndigheterna för att säkra inresetillstånd för barn och organiserade åtta tågtransporter ut ur Tjeckoslovakien. Därigenom räddades 669 minderåriga.
Aktionen fick ett tragiskt slut. Det nionde tågets avgång sammanföll med den brittiska krigsförklaringen mot Nazityskland den 3 september 1939. Tåget, med 250 barn ombord, stoppades. De flesta mördades.
Efter kriget berättade Winton inte om sin hjälpverksamhet för någon. Först när hans hustru decennier senare råkade hitta brev och listor över räddade barn blev hans aktion känd.
Nicholas Winton blev 2002 Sir Nicholas Winton.
*Med tanke på dagens Mellanösternkonflikt ter sig muslimen Abdol-Hossein Sardari som en smått osannolik hjälte i sammanhanget. Han var 1941 Irans legationschef i Paris och iakttog med bestörtning hur judar i den iranska kolonin i Paris behandlades av nazisterna. Genom att exploatera tyskarnas omsorg om handelsförbindelserna med Iran samt nazistiska föreställningar om iranierna som ett ”ariskt” folk lyckades Sardari utverka att de iranska judarna behandlades som övriga iranier.
Eftersom många av de iranska judarna saknade dokument förfalskade han handlingar och ställde ut pass så att de kunde ta sig hem till Iran eller till USA. Sardari tros på det sättet ha räddat mellan 2 000 och 3 000 människor.
Sardari var ytterst blygsam när han kommenterade vad han gjort:
”Jag hade äran att vara iransk konsul i Paris under den tyska ockupationen av Frankrike och i den egenskapen var det min plikt att rädda alla iranier, även judarna.”
Han dog i London 1981, berövad sin diplomatpension av Irans nya islamistiska och judehatande herrar.
Raoul Wallenberg uträttade mer än andra enskilda individer för att rädda människoliv i en tid då livet hade berövats allt värde, all värdighet. Men han var inte ensam.
Så låt oss hoppas att detta är en bestående sanning:
När mörkret sänker sig finns det alltid modiga människor, märkligt immuna mot tidens fördomar och förvillelser, som vägrar släcka ljusen.
Tack vare dem kan vi treva oss vidare.