Den 27 januari 1945, för idag 59 år sedan, befriades den nazistiska dödsfabriken Auschwitz av Röda armén. Just därför pågår Stockholms Internationella Forum just nu.
Över 1 000 delegater är samlade för den fjärde och sista konferensen i en serie som inleddes på statsminister Göran Perssons initiativ år 2000. Då var temat Förintelsen: nazisternas försök att utplåna judarna och andra grupper som ansågs mindervärdiga. I år handlar det om hur folkmord skall kunna förhindras.
Persson och FN:s generalsekreterare Kofi Annan inledningstalade i uppfordrande, allvarstyngda ordalag.
Men det var professor Yehuda Bauer, en av världens ledande auktoriteter på Förintelsen, som svarade för det mest angelägna inlägget. Han varnade för den radikala islamismen:
"Den uppmanar uttryckligen till massmord och utplåning."
Bauer knöt därmed an till en artikel, publicerad i Judisk Krönika (5/2003), där han jämför tre "apokalyptiska utopier": Sovjetkommunismen, nationalsocialismen och den militanta islamismen.
Det rör sig, menar Bauer, om kvasireligiösa ideologier med vissa gemensamma drag: bokstavstrogen läsning av heliga texter, strävan efter världsherravälde och - framför allt - "judarna som huvudfienden, eller åtminstone som en av huvudfienderna".
Idag, på minnesdagen för Förintelsens offer, finns det skäl att fråga:
Kan något liknande hända igen - i ett annat ideologiskt och politiskt sammanhang än nazismens?
Förra året utkom boken Stalin's Last Crime: The Plot Against the Jewish Doctors, 1948-1953 (Harper Collins). Författarna, Jonathan Brent och Vladimir P Naumov, utgår bland annat från tidigare opublicerat arkivmaterial som kastar nytt ljus över hur Josef Stalin, Sovjetunionens diktator, under sina sista år förberedde en massiv terrorvåg med antisemitiska förtecken.
Stalin betraktade alltid judar med misstänksamhet. Efter andra världskriget, när det kalla kriget inletts och Israel bildats, slog misstänksamheten över i ett slags kalkylerande paranoia:
Han började uppfatta Sovjetunionens judar som en amerikansk "femtekolonn" och Israel som ett sionistiskt verktyg för amerikanska intressen.
Redan 1947-1948 initierade Stalin en kampanj mot "kosmopoliter", en omskrivning för judar. Han upplöste den judiska antifascistkommitté som grundats 1942 för att främja samarbetet mellan Sovjetunionen och de västallierade i kriget mot Nazityskland; kommitténs ledande företrädare avrättades 1952. Och han konstruerade den så kallade läkarkomplotten: judiska läkare anklagades för att på uppdrag av väst mörda sovjetiska potentater. Ett av offren skulle ha varit Leningrads tidigare partichef A A Zjdanov, död 1948.
Mönstret ter sig bekant: mordet på Sergej Kirov, sannolikt beordrat av Stalin själv, var den utlösande faktorn bakom Den Stora Terrorn på 1930-talet.
"Varje jude-nationalist är en agent för den amerikanska underrättelsetjänsten", dundrade Stalin vid ett möte med centralkommitténs presidium i december 1952.
En månad senare, den 13 januari 1953, avslöjades den påstådda komplotten för världen. En artikel i Pravda berättade om "mördarläkare" och "monster" i tjänst hos "de amerikansk-engelska krigshetsarna".
Det var en skräckfylld tid. Judiska läkare anklagades för att injicera difteri i barn. Särskilda "folkkommissioner" kontrollerade vem som var omskuren. Det ryktades om "dag X", då Sovjetunionens judar skulle bli "frivilligt deporterade".
Hur långt var Stalin beredd att gå?
Brent och Naumov redovisar ett isande arkivfynd i form av ett memorandum från februari 1953:
Fyra nya "specialläger" skulle på sex månader uppföras i Centralasien och Fjärran Östern.
Varför denna brådska?
Allt talar för att de nya lägren, isolerade från det övriga Gulagsystemet, skulle hysa deporterade judar.
Men läkarkomplotten hotade inte enbart judarna. Stalin ville arrangera en ny utrensning liknande den som genomförts på 1930-talet. Många icke-judar som ansågs opålitliga, t ex inom säkerhetstjänsten, slukades av den begynnande terrorvågen. Det yttersta syftet var, menar Brent och Naumov, att förbereda - och provocera fram - en avgörande drabbning mellan USA och Sovjetunionen.
Stalin dog av ett slaganfall den 5 mars. Hans död avvärjde ännu en judisk katastrof. Kanske också ett tredje världskrig.
Stalin's Last Crime är kuslig läsning - inte bara därför att boken beskriver ett kusligt, historiskt förlopp. Läkarkomplotten leder också tankarna till företeelser och föreställningar som griper omkring sig i vår egen tid:
Antisemitism maskerad till antisionism. Judar som opålitliga konspiratörer, agenter för USA och världskapitalismen. Israel och USA förenade i dödsbringande symbios...
Antisemitismen har kallats "det eviga hatet": världen förändras, men hatet mot judarna består. Det kräver vaksamhet, ständig vaksamhet.
Utmaningen tydliggörs av denna grymma, historiska ironi:
Josef Stalin ledde Röda armén till seger över Hitlertyskland 1945 - och dog åtta år senare medan han planerade en egen, sovjetisk Endlösung.