Ny start för högern

Vicepresident Dick Cheneys närmaste man, Lewis Libby, åtalades i förra veckan på fem punkter och lämnade sin befattning. Libby misstänks bland annat för att ha begått mened i utredningen av hur CIA-agenten Valerie Plames namn läcktes till medierna 2003. Plame är gift med en före detta ambassadör, Joseph Wilson, som kritiserat Irakpolitiken.

Var läckan Vita husets hämnd?

De senaste månaderna har problemen hopat sig för Bush: orkanen Katrina, korruptionsmisstankar mot ledande republikaner, stigande amerikanska dödstal i Irak.

Bush nominerade Harriet Miers, sin juridiska rådgivare, till Högsta domstolen, men Miers drog sig ur processen sedan hon blivit ideologiskt och kompetensmässigt ifrågasatt.

Följaktligen har det spekulerats om att luften gått ur administrationen.

Men i måndags gjorde presidenten en nystart genom att utnyttja den möjlighet som dök upp efter debaclet med Miers:

Han nominerade Samuel Alito Jr till Högsta domstolen.

Det handlar, i förlängningen, om Bushs möjligheter att påverka amerikanskt samhällsliv långt efter nästa presidentval 2008.

I senaten, där Alito måste godkännas, hotar rasande demokrater att göra allt för att blockera nomineringen. Men presidentens högerkristna stödtrupper är överförtjusta: Alito, en solitt konservativ appellationsdomare, tillhör deras favoriter.

”Egentligen förstår jag inte varför så många är överraskade. Det här kapitlet skrevs färdigt förra året när Bush vann valet. Han har hela tiden sagt att han vill se en mycket mer konservativ domstol”, säger David Sobel, en Washingtonbaserad advokat, specialiserad på integritetsfrågor, som häromåret fick det amerikanska biblioteksförbundets James Madison-pris.

Sobel är, liksom de flesta bedömare, övertygad om att Alito blir godkänd: republikanerna har klar majoritet i senaten.

Det som gör Alitonomineringen så känslig är den prekära balansen mellan mer konservativa och mer liberala domare.

Högsta domstolen har nio ledamöter, utnämnda på livstid. Viktiga mål på senare år, inklusive Bush v Gore som gav Bush segern i det kaotiska presidentvalet för fem år sedan, har avgjorts med röstsiffrorna 5–4.

Vid flera tillfällen har det varit Sandra Day O’Connor, nominerad av Reagan 1981, som varit utslagsgivande: ibland i liberal riktning, ibland i konservativ. Det är henne som Alito är tänkt att ersätta.

Således är hans nominering långt viktigare än utnämningen av den konservative John Roberts till chefsdomare tidigare i höstas: Roberts ersatte den bortgångne William Rehnquist, som också tillhörde det konservativa lägret.

Högsta domstolen är den sista, avgörande uttolkaren av konstitutionen i det amerikanska maktdelningssystemet.

Ett ökänt exempel är domen Dred Scott v Sandford från 1857 som slog fast att svarta inte hade några medborgerliga rättigheter i USA. Fyra år senare, 1861, bröt inbördeskriget ut.

Men sedan mitten av 1900-talet har domstolen ofta använt sin makt för helt andra syften.

Brown v Board of Education från 1954, ett för medborgarrätten banbrytande beslut, innebar att rasåtskillnad i allmänna skolor blev författningsvidrig.

Mindre känt, men kanske lika betydelsefullt för amerikansk demokrati, var att Högsta domstolen, i mål som Quinn v United States 1955, höll emot när besatta kommunistjägare som Joseph McCarthy löpte amok.

Vad som nu hotar är en förskjutning åt motsatt håll.

Sedan länge bedriver ultrakonservativa krafter, mer inflytelserika under George W Bush än under någon tidigare president, en intensiv kampanj för att ”rulla tillbaka” vad de uppfattar som radikal, juridisk aktivism från Högsta domstolens sida. I fokus står många av de senaste sex, sju decenniernas landvinningar på områden som ekonomi, jämställdhet, medborgerliga rättigheter, utbildning och miljö.

Mest explosiv är abortfrågan och Roe v Wade, HD-domen som 1973 gav amerikanska kvinnor rätt till abort.

I över trettio år har Roe v Wade varit utsatt för en kanonad som tilltagit i styrka i takt med att de evangeliskt kristna, Bushs trognaste supportrar, blivit fler och fler och mäktigare och mäktigare.

I Samuel Alito kan de få sin man.

Alito skrev i början på 1990-talet en nu uppmärksammad reservation i målet Planned Parenthood v Casey. Alito menade att det var helt i sin ordning att Pennsylvania krävde att kvinnor som vill ha abort först måste informera sin make. Högsta domstolen förklarade senare att regeln stred mot konstitutionen.

Med en starkt högerdominerad Supreme Court säkrar Bush dessutom juridiskt stöd för vissa – för amerikanska förhållanden – ganska långtgående inskränkningar i rättssäkerheten som införts i terrorbekämpningens namn.

Efter ett eventuellt upphävande av Roe v Wade kan skolan bli nästa slagfält.

Jerry Falwell, en av den kristna högerns förgrundsgestalter, har inte gjort någon hemlighet av vad han och likasinnade vill åstadkomma:

”Jag hoppas se den dag då det, precis som i början av vår nations historia, inte finns några allmänna skolor. Kyrkorna har tagit över dem igen.”

Den senaste framstöten, uppbackad av presidenten, är Intelligent Design. ”Teorin” innebär, i korthet, att det bakom allt liv måste finns en plan, ett medvetande.

I Pennsylvania stämde upprörda föräldrar en lokal skolstyrelse när den tillät undervisning om Intelligent Design. Och i Kansas, epicentrum för den religiösa högern, har myndigheterna gett klartecken för en läroplan som medger undervisning om ”alternativa” utvecklingsteorier.

Så sent som 1987, i Edwards v Aguillard, konstaterade Högsta domstolen att skolundervisning som gör gällande att Bibelns skapelselära är korrekt utgör ett brott mot konstitutionens första tillägg, som förbjuder upprättandet av en statsreligion.

Anhängarna av Intelligent Design hävdar dock att det inte rör sig om sedvanlig kreationism, utan om ett av många tänkbara, ”vetenskapliga” alternativ till Charles Darwins utvecklingslära.

Det är som upplagt för strid hela vägen upp till The Supreme Court.

I så fall kan det framstegsvänliga USA bara sätta sitt hopp till HD-ledamöternas integritet.

Domarna röstar, på det hela taget, i enlighet med de nominerande presidenternas värderingar. Men det finns undantag:

Republikanen Dwight Eisenhower beskrev sin nominering av Earl Warren, progressiv chefsdomare 1953–1969, som ”det dummaste jädra misstag jag gjort”. David Souter, nominerad av George Bush den äldre 1990, röstade emot Bush den yngre i Bush v Gore.

Blir Samuel Alito en sådan domare? Möjligen. Men inget tyder på det.

Här, i debatten om allt från aborter till Intelligent Design , speglas det verkligt illavarslande med George W Bush:

USA har alltid varit en djupt religiös nation. Men religionen har varit en privatsak, inte en statlig angelägenhet. Under Bush har spärrarna släppt.

En ändrad balans i Högsta domstolen riskerar att underminera konstitutionens sekulära principer. Med potentiellt för-ödande konsekvenser. För tolerans och öppenhet. Och för en av vår tids mest lyckliga omständigheter: att världens starkaste demokrati också är världens ledande kunskaps- och forskningsnation.

George W Bush kan vara illa ute. Liksom den amerikanska idén.