"En ny Kennedy"

En överdrift?

Inte enligt den person som mer än någon annan borde veta:

”Det har funnits tidigare kandidater som försökt likna Kennedy, men Obama är den ende som faktiskt är en ny Kennedy.”

Theodore C Sorensen tar emot i sin vackra och rymliga våning vid Central Park West på Manhattan. Han skall fylla 80 i maj, då han ger ut sina memoarer: Counselor. Efter en stroke 2001 har han tappat det mesta av synen. Han talar långsamt, men tankegångarna och formuleringarna är glasklara.

Sorensen är en av få återstående ur John F Kennedys innersta krets. Utanför familjen var han den som stod presidenten allra närmast. Kennedy kallade honom sin ”intellektuella blodbank” och sitt ”alter ego”.

Kennedy, en ung senator från Massachusetts, anställde 1953 den ännu yngre Sorensen, en briljant jurist från Nebraska, som sin assistent. De utvecklade snabbt en förtrolig relation. När Kennedy tillträdde som president 1961 tog han med sig Sorensen till Vita huset som rådgivare med ansvar för inrikespolitik. Men efter fiaskot i Grisbukten samma år ansåg Kennedy att han behövde Sorensens råd även i utrikespolitiska frågor. Det var radarparet Kennedy-Sorensen som skötte skriftväxlingen med Sovjetledaren Nikita Chrusjtjov under Kubakrisen i oktober 1962, sannolikt det farligaste ögonblicket i mänsklighetens historia.

Sorensen var också Kennedys främste talskrivare. Hans eleganta vändningar, ofta rotade i antik retorik, satte sin prägel på presidentens mest berömda anföranden.

Efter mordet på Kennedy i Dallas 1963 bistod Sorensen president Lyndon Johnson en kortare period och lämnade sedan Vita huset för att skriva bestsellern Kennedy, en biografi som anses vara det närmaste man kan komma de memoarer som Kennedy själv planerade.

Några år senare, 1968, var Sorensen djupt involverad i Robert F Kennedys presidentkampanj, som slutade med skotten på Ambassador Hotel i Los Angeles. Efter valet 1976 nominerade Jimmy Carter honom till CIA-chef, men Sorensen drog tillbaka sitt namn när ett par tunga senatorer reste invändningar.

Under flera decennier gjorde Sorensen en lukrativ internationell karriär som advokat och rådgivare – åt bland andra Nelson Mandela.

Danskättlingen Theodore ”Ted” Sorensen har i årets val ställt sig bakom Barack Obama, den 46-årige Illinoissenatorn som är mitt uppe i en hård och bitter strid om den demokratiska presidentnomineringen mot Hillary Clinton, senator från New York och USA:s förra First Lady. Sorensen, fortfarande lite av grå eminens på demokraternas vänsterflygel, har hjälpt Obama med goda råd, men vill inte framhäva sin roll: ”Jag har rest med honom och introducerat honom, men jag tillhör inte hans inre cirkel. Den finns i Chicago.”

Valet av en vältalig och entusiasmerande president – svart, delvis uppvuxen i muslimska Indonesien – skulle ”i sig självt räcka långt för att återställa världens förtroende för USA och USA:s demokrati”, säger Sorensen. Detta är, menar han, ”den enskilt viktigaste frågan för vårt land” efter åren med George W Bush och en dramatisk försämring av USA:s internationella anseende.

Sorensen har ett konkret förslag:

”Som president borde Obama framträda vid höstsessionen i FN:s generalförsamling 2009 och förklara att dessa förfärliga åtta år ligger bakom oss och att det under hans ledarskap inte blir några unilaterala krig, inga frihetsberövanden utan tidsgräns, ingen tortyr. Deklarera en ny era i vår utrikespolitik. Jag tror att han har den trovärdighet som krävs för att en sådan deklaration skall bli accepterad.”

Barack Obama har öppnat för möjligheten till samtal med ledarna för fientligt sinnade stater som Iran, Syrien och Kuba. Det har på en del håll avfärdats som naivt. Sorensen ser det dock som ”nödvändigt”. På frågan om man kan ha rationella och meningsfulla överläggningar med t ex Irans Förintelseförnekande president Mahmoud Ahmadinejad svarar Sorensen:

”Vi kommer aldrig att få reda på det om ingen talar med honom.”

En komplicerande faktor i fallet Iran är misstankarna om att landet eftersträvar kärnvapenkapacitet; i förra veckan beslutade FN:s säkerhetsråd om en tredje omgång sanktioner mot Iran. Sorensen gör en koppling till det kalla kriget:

”Den övergripande doktrinen under kalla kriget var avskräckning och avskräckning är beroende av rationella personer på båda sidor. Hur antiamerikansk Chrusjtjov än var, så hade han ett enormt land och ett system att skydda, vilket tvingade honom att tänka logiskt och noga innan han gav sig in i ett krig. Om han bott i en grotta hade han nog inte varit mottaglig för avskräckningens logik. Irans president bor inte i en grotta.”

Men har Barack Obama, senator i endast tre år, de erfarenheter och kunskaper som krävs? De senaste veckorna har Clintonkampanjen, inte utan framgång, framställt honom som totalt oförberedd för ansvaret som USA:s överbefälhavare.

”När John F Kennedy först började undersöka möjligheten att ställa upp i presidentvalet, så reste han och jag, bara vi två, runt till alla de femtio delstaterna. Han var då en ganska nybliven senator, precis som Obama. Han var sju år yngre än Obama, men hade, liksom Obama, bott utomlands”, påpekar Sorensen. Med tydlig adress till både Hillary Clinton och republikanernas John McCain ifrågasätter han värdet av ”att ha suttit i senaten år efter år för att avge röster som ofta saknar betydelse”.

En seger för Arizonasenatorn John McCain skulle, enligt Sorensen, ”bli en fortsättning på det värsta i Bushs politik”. Men han har personlig respekt för McCain som en ”hederlig” och ”hängiven” politiker. När det gäller Hillary Clinton är han syrligare:

”Senator Clinton gjorde nyligen ett uttalande som antydde att McCain är mer kvalificerad än Obama. Det är ett förräderi mot alla partiprinciper och jag är helt förbluffad över att hon kunde säga något sådant. Även om hon bodde i Vita huset och även om hon då, genom något slags osmos, fick erfarenhet av att vara president, så har hon visat prov på dåligt omdöme.”

Sorensen är övertygad om att Barack Obama först vinner den demokratiska nomineringen – han leder i antal konventsdelegater – och sedan presidentvalet i november. Det beror på att han, liksom en gång Kennedy, ”kombinerar idealism med politisk skicklighet” och har ”bred attraktionskraft”:

”Han har visat i primärvalen att han lockar unga och minoriteter som annars inte brukar rösta i större utsträckning. Det kommer att leda till en kraftig ökning av valdeltagandet som inte bara gör honom till president. Det medför också att fler demokrater väljs in i representanthuset och senaten så att han kan genomföra sin politik.”

Men ett ämne vill Sorensen inte gå in på: Obamas säkerhet. En svart presidentkandidat väcker ursinne i vissa kretsar. Obama, som utsatts för en mängd hot, fick på ett tidigt stadium bevakning av Secret Service.

”Det finns galna människor i alla länder. Till och med Sveriges statsminister blev mördad”, säger Sorensen och dröjer en stund: ”Men detta vill jag inte tala om på grund av mina egna erfarenheter.”

Förutom presidentvalet ser Theodore Sorensen nu fram emot att hans memoarer publiceras:

”Min första bok var begränsad till min relation med Kennedy. Men det fanns så mycket jag inte kunde berätta då. Hans vicepresident hade blivit president, hans änka levde, hans bröder var aktiva i politiken – och jag höll på att förtäras av sorg.”

På grund av sin dåliga syn måste Sorensen numera diktera sina texter. Resultatet påverkas inte det ringaste.

Förra året blev han ombedd av tidskriften Washington Monthly att skriva det tal som han vill att demokraternas presidentkandidat skall hålla efter nomineringen vid konventet i Denver i slutet av augusti. Avslutningen är fullkomligt magnifik:

”John F Kennedy tyckte om att citera Arkimedes, som förklarade hävstångsprincipen genom att säga: Ge mig en fast punkt att stå på och jag skall rubba jorden. My fellow Americans – here I stand.”