Presidenter i backspegeln: 1

Demokraterna står i begrepp att nominera Illinoissenatorn Barack Obama. Aldrig tidigare har ett av de stora partierna lanserat en svart presidentkandidat. Tisdagen den 4 november ställs Obama mot republikanen John McCain, krigshjälte och senator från Arizona. Om McCain vinner blir han USA:s äldste president någonsin.

Sedan 1789, då konstitutionen trädde i kraft, har USA haft 42 presidenter. Att den nuvarande, George W Bush, räknas som den 43:e beror på att Grover Cleveland (1885–1889, 1893–1897) var president under två mandatperioder som inte följde direkt på varandra.

Kan tidigare presidenter, varav många är mer eller mindre okända i Europa, lära oss något om förutsättningarna för den man som i januari nästa år installeras i världens mäktigaste ämbete?

Frågan bildar utgångspunkt för tre sommarkrönikor i väntan på valet. De bygger delvis på det magnifika biografiprojektet The American Presidents Series, som från början hade den berömde historikern och Kennedymedarbetaren Arthur M Schlesinger som redaktör. Efter Schlesingers död 2007 har Princetonprofessorn Sean Wilentz tagit över redaktörskapet.

Temat denna söndag är militär erfarenhet.

John Sidney McCain III tillhör en krigarsläkt; hans farfar och far var amiraler. McCain utbildades vid USA:s flottakademi och blev pilot på hangarfartyg. Hösten 1967 sköts han ned över Nordvietnam, där han tillbringade över fem år i fångläger. McCain, för livet märkt av tortyr, vägrade acceptera erbjudanden om frigivning med hänvisning till att fångar som suttit inspärrade längre tid än han själv måste släppas först.

Efter att ha återvänt till USA inledde McCain en politisk karriär. År 2000 gjorde han ett misslyckat försök att vinna den republikanska presidentnomineringen. Nu, åtta år senare, står McCain nära sitt mål.

Han betonar framför allt den nationella säkerheten, en högt prioriterad fråga i USA efter terrorattackerna den 11 september 2001, och åberopar sina egna erfarenheter av krig och uppoffring. Han lovar seger i Irak och säger att han skall förfölja Usama bin Ladin till ”helvetets portar”. Kontrasten mot Barack Obama är tydlig: Obama har aldrig varit militär.

Att allt detta talar för McCain bekräftades nyligen, då Wesley Clark, Obama­supporter och tidigare Natos befälhavare, gjorde ett klumpigt försök att ifrågasätta McCains militära kvalifikationer.

Militära bragder har ofta spelat en roll i amerikansk politik. Den förste presidenten, George Washington (1789–1797), ledde revolutionsarmén till seger över britterna i frihetskriget.

I nästa krig mot den gamla kolonialmakten hette en av de amerikanska generalerna Andrew Jackson. Han slog britterna vid New Orleans 1815. Andrew Jackson (1829–1837), eldfängd och målmedveten, personifierar det amerikanska folkstyrets genombrott.

Ulysses S Grant (1869–1877) var en hårdför general som vann inbördeskriget åt nordstaterna. Som president var den alkoholiserade Grant mindre lyckad. Framför allt hans andra mandatperiod förknippas med skandaler och korruption.

Rutherford B Hayes (1877–1881) sårades fem gånger under inbördeskriget och avancerade till general. Han utsågs, precis som George W Bush efter valet år 2000, till president utan att ha fått flest väljarröster. Hayes förknippas mest med det definitiva slutet på Reconstruction och nordstaternas militära närvaro i Södern. Det blev en olycka för de svarta i regionen.

Benjamin Harrison (1889–1893) utmärkte sig som regementschef i nordstatsarmén. Även han blev president utan flertalet röster. Ett av få bestående avtryck från Harrisonadministrationen är Vita husets julgranstradition.

Dwight Eisenhower (1953–1961) var västallierad överbefälhavare i Europa under andra världskriget. Han stoppade Koreakriget 1953, tvingade tre år senare Storbritannien och Frankrike till reträtt under Suezkrisen och vid sin avgång utfärdade han en ödesmättad varning för ”det militärindustriella komplexet”. Men Eisenhower räknas inte till de riktigt stora presidenterna, främst på grund av sitt måttliga engagemang i medborgarrättsfrågan och sin passivitet under Joseph McCarthys häxjakt på förmodade kommunister.

För två ”machopresidenter” gick det riktigt illa.

William Henry Harrison, Benjamin Harrisons farfar, slog ned ett indianuppror vid floden Tippecanoe 1811. Med hjälp av denna tvivelaktiga hjältestatus vann han presidentvalet 1840. När han tillträdde året därpå höll han ett av de längsta installationstalen någonsin – i snöstorm. Han fick lunginflammation och avled 31 dagar senare.

Zachary Taylor ledde en armé i kriget mot Mexiko 1846–1848 och besegrade, trots svårt underläge, mexikanerna vid Buena Vista. Taylor installerades som president 1849, blev sjuk och dog året därpå.

Den president som McCain identifierar sig allra mest med är Theodore Roosevelt (1901–1909). Det framgår inte minst av kampanjreklamen: www.johnmccain.com/maninthearena.

Theodore Roosevelt, storviltsjägare och äventyrare, ledde ett frivilligt kavalleriregemente, The Rough Riders, på Kuba under kriget mot Spanien 1898. Två år senare nominerades han till vicepresident. När president William McKinley (1897–1901) mördades av en mentalsjuk anarkist blev Roosevelt president och fortsatte företrädarens expansionistiska politik. Han säkrade bland annat USA:s kontroll över kanalzonen i Panama – där John McCain föddes 1936.

Men på andra sätt är ”Teddy” Roosevelt ett märkligt föredöme för den i allt väsentligt konservative McCain. Roosevelt tillhörde republikanernas progressiva flygel, tog strid mot industritruster, drev igenom en epokgörande lagstiftning för säkrare livs- och läkemedel, Pure Food and Drug Act, och var dessutom naturvårdspionjär. Roosevelt var bara 42 när McKinley dog. Hittills har ingen tillträdande president varit yngre. McCain skulle, som sagt, bli den äldste.

Amerikanska soldatpresidenter har alltså levererat ganska blandade resultat genom historien. Istället slås man av ett annat mönster:

Flera av USA:s mest framgångsrika presidenter har vid sitt tillträde haft obefintlig eller ytterst begränsad erfarenhet av det militära.

James K Polk (1845–1849) hade förvärvat en titel som överste i milisen, men det var en ren formalitet. Han deltog aldrig i några strider. Som president förvandlade Polk USA till en kontinental stormakt mellan Atlanten och Stilla havet. Han anslöt Texas till unionen, erövrade genom krig Kalifornien från Mexiko och fick britterna att ge upp merparten av Oregonterritoriet. Under Polks enda mandatperiod expanderade USA:s landyta med en tredjedel.

Abraham Lincoln (1861–1865) hade varit milisofficer under ett indiankrig, men skämtade om att han aldrig sett några indianer och istället utkämpat blodiga bataljer mot myggorna. Lincoln, en fredlig landsortsadvokat, valdes till president vid en tidpunkt då inbördeskriget blivit oundvikligt. När han mördades 1865 hade Lincoln, efter en trevande inledning, lotsat nordstaterna till seger, befriat slavarna och räddat unionen. Historiker brukar regelmässigt ranka Lincoln som en av USA:s tre största presidenter, bredvid Washington och Franklin D Roosevelt.

Woodrow Wilson (1913–1921) hade lysande akademiska meriter men inga som helst militära. Wilson engagerade 1917 USA i första världskriget och tog initiativet till Nationernas förbund, NF. Han knäckte sin hälsa under resultatlösa ansträngningar att övertyga amerikanerna om fördelarna med ett inträde i organisationen.

Franklin D Roosevelt (1933–1945) var marinminister under första världskriget, men hade ingen soldaterfarenhet när USA i december 1941, efter attacken mot Pearl Harbor, förklarade krig mot Japan. Tillsammans med Winston Churchill och Josef Stalin ledde den poliodrabbade ”FDR” en mäktig allians till seger över axelmakterna. När han dog i ämbetet, i april 1945, hade han lagt grunden till FN.

Ronald Reagan (1981–1989) hade burit uniform. Fast bara i Hollywood. Reagan uppmanade 1987 Michail Gorbatjov att riva Berlinmuren. Den föll två år senare. Och Gorbatjov blev den siste Sovjetledaren.

Slutsatsen måste bli denna:

John McCains heroiska bakgrund och militära expertis kan förvisso göra honom högst lämpad som president och commander-in-chief. Men att döma av historien är det långtifrån en självklarhet.

MER ATT LÄSA: The American Presidents Series (Times Books) red. Arthur M Schlesinger Jr och Sean Wilentz.Presidential Leadership. Rating the Best and the Worst in the White House (Free Press) red. James Taranto och Leonard Leo.