Alliansens långa höst

Hösten 2007 var en eländig tid för statsminister Fredrik Reinfeldt (m) och hans regering. Först, i september, avgick den moderate försvarsministern Mikael Odenberg med dunder och brak efter en konflikt med den likaledes moderate finansministern Anders Borg. Sedan, i november, tvingades Reinfeldts närmaste medarbetare, statssekreterare Ulrica Schenström, avgå sedan hon varit ”glad i hatten” under sin krisjour.

Nu startar den politiska höstsäsongen 2008. Den kan bli ännu eländigare för den borgerliga alliansregeringen. Det beror på två utmaningar: FRA-lagen och ekonomin. Väsensskilda frågor, kan det tyckas. Men de har en beröringspunkt.

Den hårt kritiserade FRA-lagen, som under tumultartade former drevs igenom den 18 juni, skall i höst bli föremål för kompletteringar i syfte att värna den personliga integriteten. Flera borgerliga riksdagsledamöter har markerat att de är beredda att ansluta sig till oppositionen och riva upp lagen, som ger Försvarets radioanstalt, FRA, rätt att spana på kabelburen information som korsar gränsen.

Lagen har allvarliga brister och behöver skrivas om. Dessutom borde den bli föremål för en uppgörelse över blockgränsen. Men socialdemokraterna har hittills vägrat medverka till en bred lösning. Det handlar mer om taktik än om principer.

Häromdagen gjorde förre justitieministern Thomas Bodström gällande att den socialdemokratiska regeringen stoppade ett tjänstemannaförslag om FRA av hänsyn till integriteten (DN Debatt 20/8). Lars Danielsson, statssekreterare under Fredrik Reinfeldts företrädare Göran Persson, ger en mer uppriktig beskrivning i sin bok I skuggan av makten:

”Vi påbörjade ett arbete med att försöka samla ihop våra resurser, både när det gällde terroristbekämpning och på underrättelseområdet. Men det var inte läge att lägga fram några radikala förslag på våren 2006 när det fanns ett färdigt underlag. Riksdagsvalet låg för nära. Frågan om lagreglering av avlyssning av kabel fick den borgerliga regeringen det tvivelaktiga nöjet att hantera.”

Huvudansvaret faller likafullt på alliansregeringen, som under sommarens FRA-debatt demonstrerade en häpnadsväckande okänslighet. Och nu sitter den i saxen.

Ett minst lika allvarligt problem för regeringen Reinfeldt är konjunkturen.

Alliansen vann valet 2006 på sysselsättningsfrågan och på löftet att pressa tillbaka utanförskapet, det antal personer som försörjs via olika trygghetssystem. En ny borgerlig valseger 2010 förutsätter klara och tydliga resultat på dessa områden. Det förutsätter i sin tur en gynnsam ekonomisk utveckling fram till valet. Så blir det knappast.

Redan i april, i samband med vårpropositionen, skrev Anders Borg ned sin tillväxtprognos – till 2,1 procent i år och 1,8 procent 2009. I fredags, när regeringen samlades för budgetöverläggningar och kräftskiva på Harpsund, var det dags för ytterligare en nedskrivning. Borg räknar nu med att bnp-ökningen i år och nästa år stannar vid 1,5 respektive 1,3 procent.

Under sommaren har det visat sig att konjunkturen bromsar in snabbare än väntat.

Enligt en preliminär sammanställning av nationalräkenskaperna från Statistiska centralbyrån, SCB, stod svensk ekonomi nästan stilla under andra kvartalet i år. Tillväxten uppgick till 0,7 procent jämfört med motsvarande period 2007. Jämfört med första kvartalet i år ökade bnp inte alls.

I julibarometern från Konjunkturinstitutet, KI, har stämningsläget i svensk ekonomi ”gått från svagare än normalt till mycket svagare än normalt”.

Färska siffror från SCB visar att det inte har skett någon statistiskt säkerställd förändring i antalet sysselsatta, 4 798 000 personer, eller i andelen arbetslösa, 5,8 procent, jämfört med juli förra året. Men alla bedömare – även finansministern – räknar med ökad arbetslöshet de närmaste åren: antalet lediga jobb minskar och varslen ökar. För ungdomar, 15–24 år, är utgångsläget särskilt dystert. Ungdomsarbetslösheten uppgick i juli till 16,5 procent, en ökning med 30 000 personer på ett år.

Samtidigt som konjunkturen viker har inflationen tagit fart. Den var i juli 4,4 procent, den högsta nivån på femton år och klart över Riksbankens inflationsmål: 2 procent om året med ett toleransintervall på plus eller minus 1 procentenhet. Den 3 juli höjde Riksbanken styrräntan från 4,25 till 4,50 procent. Fler höjningar är att vänta.

Mats Dillén, KI:s generaldirektör, sade nyligen att ”man kan tala om stagflationstendenser i ekonomin just nu” (Fokus 15/8). Det är något av ett mardrömsscenario. Begreppet stagflation myntades under det ekonomiskt besvärliga 1970-talet, då västvärldens ekonomier tyngdes av låg tillväxt, hög arbetslöshet – och hög inflation.

När det gäller utanförskapet kan regeringen bland annat glädja sig åt nya siffror som visar att sjukskrivningarna fortsätter att minska. Det så kallade ohälsotalet, Försäkringskassans mått på frånvarodagar, är nu nere på 36,9 dagar, precis under målet på 37 dagar.

Helhetsbilden är emellertid mindre imponerande. Av en rapport från Swedbank framgår att det inte märks ”någon tydlig nedgång” i marginaliseringen, här definierad som den andel personer i arbetsför ålder som får minst 80 procent av sin disponibla inkomst från sociala ersättningar.

Regeringen möter de sämre tiderna med stimulerande åtgärder, däribland investeringar i infrastruktur och fortsatta skattesänkningar. Finansministern har inför budgetförhandlingarna talat om ett reformutrymme på 30 miljarder kronor. Men effekterna blir marginella.

Konjunkturnedgången är internationell och det påverkar en öppen och omvärldsberoende ekonomi som den svenska i långt högre grad än politiska beslut på hemmaplan.

Kreditkrisens USA vacklar på randen till recession. För första gången sedan införandet av den gemensamma valutan rapporterade eurozonen negativ tillväxt under årets andra kvartal. Tysklands ekonomi, den största av de femton, krympte med 0,5 procent. Inflationsimpulserna, underblåsta av höga råvarupriser, är globala.

Hur hänger detta ihop med FRA-lagen?

I båda fallen agerar regeringen Reinfeldt med en halsstarrighet som stöter bort viktiga väljargrupper.

Genom att piska igenom FRA-beslutet, trots högljudda protester långt in i de egna leden, framkallade regeringen bedrövelse bland framför allt yngre liberaler, formade av den digitala revolutionen och djupt engagerade i frihets- och integritetsfrågor. De genererade mycket av den entusiasm som bar fram alliansen till valsegern för två år sedan. Inför valet 2010 lär många av dem istället välja soffan, eller möjligen miljöpartiet.

I den ekonomiska politiken i allmänhet – och i sysselsättningspolitiken i synnerhet – har regeringen prioriterat teknokratiska och partiella justeringar i existerande regelverk. Landets företagare, en annan borgerlig kärngrupp, efterlyser större och mer generella grepp, främst en liberalisering av arbetsrätten och kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter. Sådana propåer tillbakavisas dock av Fredrik Reinfeldt och Anders Borg.

En undersökning från organisationen Företagarna, presenterad under politikerveckan på Gotland, visar att endast 40 procent av företagarna har förtroende för regeringens politik; hösten 2006, när regeringen just tillträtt, var siffran 68 procent. Svenskt Näringslivs ordförande Signhild Arnegård Hansen har uppmanat statsministern ”att lägga sin mästrande attityd åt sidan och öka dialogen med både stora och små företag” (SvD 27/7).

Anders Borg föreslog i juli att bolagsskatten skulle sänkas i utbyte mot begränsningar av de ränteavdrag som gör det möjligt för företag att minska skattebördan. Med anledning av det undrade Urban Bäckström, VD för Svenskt Näringsliv, om regeringen verkligen vill ”se fler storföretags huvudkontor och finansfunktioner flytta från Sverige” (DN Debatt 15/8).

Det är tongångar som näringslivets företrädare normalt reserverar för socialdemokratiska regeringar. Häromdagen slog Borg till reträtt.

Vid moderaternas senaste partistämma – i Gävle förra året – ifrågasatte Fredrik Reinfeldt om det existerar något sådant som kärnväljare. Han agerar onekligen därefter. Om två år vet vi om han hade rätt. Eller om han stenlade vägen till ett svidande valnederlag.

För alliansen stundar i alla händelser ännu en lång och blåsig höst.

MER ATT LÄSA: I skuggan av makten (Albert Bonniers Förlag) av Lars Danielsson. Fördelningspolitik – för alla utom de fattigaste (Swedbank) av Cecilia Hermansson och Ylva Yngvesson. www.scb.se. www.konj.se. www.foretagarna.se.