Att leka med elden

Då hålls primärval i nio delstater, bland dem jättarna Kalifornien och New York, plus nomineringsmöten, caucuses, i Minnesota.
Senator John Kerry har hittills vunnit i 19 av 21 delstater och inför Supertuesday leder han stort i Kalifornien och New York. Närmaste rivalen, North Carolina-senatorn John Edwards, måste göra sensation i övermorgon om han skall kunna hindra Kerry från att säkra ett definitivt övertag i kampen om det demokratiska partiets presidentnominering.
President George W Bush och republikanerna räknar med Kerry som motståndare i november. Det bekräftas av det mest cyniska utspelet i amerikansk politik på mycket, mycket länge:
Bush ställde sig i tisdags bakom den kristna högerns gamla krav på ett tillägg till konstitutionen, amendment, som förbjuder äktenskap mellan personer av samma kön. För att, sade han, värna "civilisationens mest fundamentala institution".

Tidpunkten var väl vald. Den 12 februari började San Francisco utfärda äktenskapslicenser för homosexuella par. Dessa vigselceremonier har väckt både uppmärksamhet och kritik: sex av tio amerikaner är emot homosexuella äktenskap.
Republikanernas valstrateger, oroade av presidentens fallande popularitetssiffror och krigshjälten Kerrys framfart i primärvalen, tror sig ha hittat en känsloladdad symbolfråga lagom till valet.
Presidentens initiativ är direkt riktat mot Kerry.
En domstol i Massachusetts, som Kerry representerat i senaten sedan 1985, har slagit fast att delstatsförfattningen tillåter homosexuella vigslar. Och Kerry röstade emot en lag från 1996, Defense of Marriage Act, som gör det möjligt för en delstat att vägra godta homosexuella äktenskapslicenser som utfärdats i en annan delstat.
Dessutom hoppas Vita huset att äktenskapsdebatten skall leda bort uppmärksamheten från frågor som är besvärande för Bush: ihållande säkerhetsproblem i Irak, svag arbetsmarknad, skenande budgetunderskott. Och detta: att Kerry slogs i Vietnam medan Bush, som gärna kallar sig "krigspresident", höll sig undan.
Kan inte Kerry beskrivas som "soft" mot nationens fiender, så kan han åtminstone beskrivas som "soft on gays".

Det pågår, heter det ibland, ett "kulturkrig" i USA mellan religiösa och sekulära intressen, mellan konformism och mångfald, mellan landsbygd och storstad. Det handlar inte bara om synen på homosexualitet, utan också om aborter, jämställdhet och invandring.
Geografiskt och politiskt är denna motsättning tydligare än någonsin.
I det gastkramande valet år 2000 vann Bush i de delstater som utgör USA-kartans konservativa L: ett vertikalt streck längs med Klippiga bergen och ett horisontellt streck genom Södern. Demokraten Al Gore vann i storstadsområdena i nordost och väst.
Bland de väljare som vill kriminalisera aborter röstade 74 procent på Bush. Sju av tio som förordar fri abort röstade på Gore.

Förslaget om ett konstitutionellt förbud mot homosexuella vigslar kan bara tolkas som att Bush prioriterar sin högerkristna väljarbas - och att han vill hetsa upp den ytterligare genom att kasta sig in i "kulturkriget".
Till skillnad från tidigare presidenter som sökt återval tänker han vinna genom att splittra, inte genom att försöka ena.
Det är inte alls säkert att strategin gynnar Bush. Han riskerar att stöta bort mer moderata sympatisörer. Och hur reagerar den miljon homosexuella som röstade på honom för fyra år sedan?
Respekten för konstitutionen sitter djupt i USA. Även om en klar majoritet av amerikanerna motsätter sig homosexuella äktenskap väger det jämnt i opinionen när det gäller ett författningstillägg: 46 procent är för, 45 procent emot, enligt en undersökning för Washington Post och ABC News.
Under presidentvalskampanjen år 2000 ansåg både Bush och hans vicepresidentkandidat Dick Cheney, som för övrigt har en lesbisk dotter, att frågan om homosexuella äktenskap är en angelägenhet för delstaterna. Så fungerar det idag - och så vill John Kerry och John Edwards att det skall vara även i fortsättningen.
Den federala konstitutionen är ett regelverk för USA:s demokrati, inte ett instrument för att styra medborgarnas privatliv.
När Bush nu efterlyser ett förbud i konstitutionen är det med andra ord en signal om att det heterosexuella äktenskapet, åtminstone enligt presidenten, äger samma dignitet som medborgerliga fri- och rättigheter.
Det visar, tydligare än något annat, hur långt Bush och republikanerna är beredda att gå. Att använda konstitutionen i rent politiskt syfte är något som amerikanska presidenter brukar dra sig för; det är att laborera med demokratins grundvalar.

Den amerikanska konstitutionen, utformad i Philadelphia 1787 och i kraft sedan 1789, är ett av de viktigaste politiska dokument som någonsin sammanställts. Konstitutionen har lotsat USA genom svåra prövningar, transformerat landet till en demokratisk supermakt och tjänat som modell för konstitutioner runt om i världen, liksom för FN-stadgan.
De tio första tilläggen utgör den rättighetskatalog, Bill of Rights, som ofta räknas till den ursprungliga författningstexten. Därutöver har ytterligare 17 tillägg ratificerats. Att det inte blivit fler beror på en komplicerad och tidsödande process. Först måste förslaget ha stöd av två tredjedelar av kongressen. Därefter måste det ratificeras av tre fjärdedelar av de 50 delstaterna.
Alla tillägg, utom möjligen ett, har utvidgat friheten: så avskaffades slaveriet 1865, så blev senatorerna direktvalda 1913, så fick kvinnorna rösträtt 1920...
Undantaget var ett specialfall: det olycksaliga artonde tillägget från 1919 som förbjöd tillverkning, försäljning och transport av rusdrycker. Det upphävdes 1933.
Om Bush skulle få som han vill i äktenskapsfrågan blir det första gången som USA:s konstitution får ett tillägg som begränsar medborgarnas frihet genom att diskriminera en viss grupp.

Vem sörjer det medeltida talibanbarbariet i Afghanistan? Vem saknar en diktator i Irak som gasade sitt eget folk och klippte av tungan på oppositionella?
Problemet med George W Bush är - oavsett vad som sägs i Europas diplomatiska salonger - inte utrikespolitiken.
Problemet är - det tål att upprepas - vad han gör med Amerika, med den amerikanska idén:
Ett intolerant, konformistiskt USA med en underminerad konstitution kan inte leda världen. Ett sådant USA mister, förr eller senare, sin inre dynamik och sin yttre attraktionskraft.
Presidenten leker med elden, frihetens eld.

Måtte John Forbes Kerry, om det nu blir han, vara värdig sina initialer.