Skymning i Amerika

WASHINGTON.
Solen håller på att gå ned, men den tryckande sommarvärmen, som infunnit sig ovanligt tidigt i år, stannar kvar, mättad av fukt från Potomacfloden.
Några barn plaskar i fontänen, men den gamle mannen tar ingen notis om dem när han haltar fram utmed stenpelarna. Han är någon annanstans, långt borta i tid och rum. Guadalcanal? Anzio? Ardennerna?
En av Washingtons hemlösa ställer ned sina bylten framför en vägg med 4 000 guldstjärnor, en per hundra stupade. Han tar av en smutsig keps och bugar.
Platsen är The World War II Memorial, den amerikanska huvudstadens minnesmärke över andra världskriget, nyligen öppnat för allmänheten men ännu inte officiellt invigt, placerat mellan Lincoln Memorial och Washington Monument.

Denna magnifika, cirkelformade anläggning till minne av "The Good War" lockar sina första besökare vid en tidpunkt då USA skäms över de vidriga bilderna från Abu Ghurayb-fängelset i Irak med förödmjukade och misshandlade fångar.
Det som inte fick hända.
Skandalen växer för varje dag. Ansvar skall utkrävas. Men hur högt upp?
Och så, mitt i detta sammanbrott, halshuggningen av Nicholas Berg, videofilmad och utlagd på nätet under rubriken "Shejk Abu Musab Zarqawi slaktar en otrogen amerikan med sina händer och lovar Bush mer".
Berg, 26, reste till Irak för att hjälpa till i återuppbyggnadsarbetet. Han dog en fasansfull död därför att han var amerikan, kanske också därför att han var jude.
Men al-Qaida kommer inte att ställa Bergs mördare inför rätta eller starta utredningar. Ty detta, att mörda oskyldiga, är terrorismens natur. Oavsett om det gäller en människa i Irak våren 2004 eller 3 000 människor i New York och Washington den 11 september 2001.
Desto viktigare då att USA gör sitt yttersta för att leva upp till en annan standard, till sina egna ideal.

Om mindre än ett halvår, den 2 november, är det presidentval.
Stigande amerikanska dödstal, i kombination med de förfärande bilderna från Abu Ghurayb-fängelset, har lett till dramatiskt minskat stöd för president George W Bushs Irakpolitik.
För två år sedan, efter talibanväldets fall i Afghanistan, noterade Bush popularitetssiffror i närheten av 90 procent. Nu är det, visar Gallup, bara 46 procent som säger sig gilla honom. Det, om något, oroar Vita huset. Presidenter med så låg approval rating i mitten av ett valår har aldrig blivit omvalda, även om de haft hyfsade siffror jämfört med sina konkurrenter:
I maj 1980 låg den impopuläre Jimmy Carter jämsides med Ronald Reagan och i maj 1992, när segerruset efter Kuwaitkriget lagt sig, hade George Bush den äldre fortfarande en knapp ledning över Bill Clinton.
Nu, våren 2004, väger det jämnt mellan republikanen Bush och senator John Kerry, som formellt nomineras till demokraternas kandidat i sommar. En del opinionsanalytiker tror att mönstret från 1980 och 1992 är på väg att upprepas.
Men Bush är långtifrån uträknad.
Tills vidare måste han, tyvärr, betraktas som favorit.

Bushkampanjens kassakista är smockfull och presidenten kan förlita sig på en stark, konservativ väljarbas i Södern. Följaktligen kan Bush lägga både pengar och tid på de delstater längre norrut där valet sannolikt avgörs, t ex Pennsylvania och Ohio.
Demokraterna har gjort stort nummer av att över två miljoner arbetstillfällen har försvunnit sedan Bush blev president. Men nu verkar det som om den amerikanska "jobbmaskinen" har kommit igång igen: bara under april skapades 288 000 nya arbeten. Tillväxttakten ligger på 4 procent. Men ett högt oljepris och en väntad räntehöjning kan knäcka uppgången lagom till november.
I alla händelser talar det mesta för ännu ett gastkramande val. USA är mer polariserat än på mycket, mycket länge; värderingsmässigt är det som om två nationer i en står mot varandra.
Kanske blir det som år 2000. Då fick Bush "hjälp" av den gröne kandidaten Ralph Nader, som samlade 97 000 röster i Florida, där Gore förlorade mot Bush med 600 röster. I år ställer Nader upp som oberoende.
Dessutom har de valtekniska brister som blev pinsamt uppenbara för fyra år sedan, framför allt under rösträkningen i Florida, inte åtgärdats. Hoppet ställs till elektronisk röstning, men systemet har visat sig ha allvarliga brister. USA:s kommission för medborgerliga rättigheter varnar i rapporten Is America Ready to Vote? för "betydande problem", bland annat när det gäller möjligheterna att verifiera elektroniska valsedlar.
Ytterligare fyra år med George W Bush i Vita huset är inget som USA:s allierade och vänner runt om i världen ser fram emot.
Men framför allt: en seger för Bush riskerar att transformera USA.

En klar majoritet av amerikanerna, 59 procent, anser att religionen är mycket viktig för dem, en avsevärt högre andel än i Europas mest religiösa länder; i katolska Polen är motsvarande siffra 35 procent.
Men USA är samtidigt sekulariserat. Konstitutionens första tillägg, The First Amendment, förbjuder upprättandet av en statsreligion.
Flera amerikanska presidenter har varit minst lika troende som George W Bush, bland dem Jimmy Carter, men de har varit noga med rågången mellan religion och praktisk politik. Med Bush, som betraktar sig själv som pånyttfödd kristen, förhåller det sig annorlunda. Han har låtit sin religiösa övertygelse påverka politiken på en rad områden, från stamcellsforskning till homosexuella äktenskap.
Bushs allra trognaste anhängare är evangeliska protestanter med bokstavstrogen bibelsyn. TV-predikanten Pat Robertson talar för många av dem när han hävdar att Gud har "välsignat" Bush inför årets val.
Presidenten skulle inte uttrycka sig i sådana termer, men han har kommit snubblande nära. I en intervju med reportern Bob Woodward, publicerad i Woodwards bok Plan of Attack, svarade Bush så här på frågan om han inför Irakkriget rådgjorde med sin far, Bush den äldre, som ledde FN-alliansen som befriade Kuwait 1991:
"Du vet, han är fel fader att vädja till för styrka. Det finns en högre fader som jag vädjar till."
Vinner Bush i november kan den sekulära ordningen vara hotad.

Tro utan tvivel leder till moralisk arrogans. Tro utan vetande leder till intellektuellt förfall.
Mer än hälften, 60 procent, av det senaste kvartsseklets Nobelpristagare i fysik, kemi och medicin har varit verksamma vid amerikanska universitet.
Sex av tio nya mediciner utvecklas i USA.
Omkring 400 000 europeiska forskare inom naturvetenskap och teknik bor i USA. De har inte enbart lockats av högre anslag och löner, utan också av ett friare och mindre byråkratiskt klimat för vetenskaplig verksamhet. Men detta är på väg att förändras.
Sedan 2001 har visumreglerna skärpts. Utländska ansökningar till amerikanska doktorsutbildningar har gått ned med 32 procent på ett år. Bekymrade företrädare för USA:s universitet har, utan större framgång, begärt lättnader.
Ett annat orosmoment är Bushadministrationens olika försök att missbruka forskning. En rapport från Union of Concerned Scientists, Scientific Integrity in Policymaking, radar upp det ena exemplet efter det andra: klimatförändring, hiv, luftföroreningar, bröstcancer.
Nyligen avlägsnade presidenten två ledamöter ur det etiska rådet för bioteknik: de var positivt inställda till den stamcellsforskning som abortmotståndaren Bush har svårt att förlika sig med.
I februari undertecknade 62 ledande vetenskapsmän, däribland 20 Nobelpristagare, ett protestbrev till Vita huset, där de framhöll betydelsen av fri och opartisk forskning. Och i en svavelosande ledare i majnumret anklagar den ansedda tidskriften Scientific American Bushadministrationen för "Lysenkoism".

Sex veckor efter terrorattackerna mot New York och Washington antog kongressen, i panik och utan sedvanlig prövning, ett lagpaket, The Patriot Act, som innebär en kraftig utvidgning av myndigheternas möjligheter att kontrollera och övervaka USA:s invånare.
En del kritik har varit överdriven: hittills har ingen kunnat visa på ett enskilt fall där en amerikansk medborgare drabbats av inskränkningar i de medborgerliga rättigheterna till följd av Patriot Act.
Likafullt utgör lagstiftningen ett potentiellt problem. Den medger allt från hemliga husrannsakningar till registrering av bibliotekslån och bokinköp.
Vad är det som säger att sådana befogenheter inte kan missbrukas?
Antalet domstolsbeslut om avlyssning och husrannsakningar har redan tredubblats.
Patriot Act upphör att gälla nästa år. Bush vill ha en ny och ännu mer omfattande lagstiftning medan Kerry vill reformera den nuvarande.

För en tid sedan, när San Francisco började utfärda äktenskapslicenser för homosexuella par, ställde sig presidenten bakom den kristna högerns krav på ett konstitutionellt tillägg som förbjuder giftermål mellan personer av samma kön.
Det är långtifrån säkert att Bush får som han vill, eftersom förslaget måste stödjas av två tredjedelar av kongressen och tre fjärdedelar av delstaterna. Men, påpekar konstitutionsexperter, skulle förslaget få erforderligt stöd blir det första gången som ett tillägg till konstitutionen inskränker medborgarnas frihet. Det gjorde förvisso rusdrycksförbudet från 1919, men det upphävdes 1933.

Det amerikanska systemet bygger på balans mellan lagstiftande, verkställande och dömande makt. Därför har de nio domarna i HD, utsedda på livstid, ett oerhört inflytande över samhällsutvecklingen. I dagarna har USA uppmärksammat 50-årsminnet av Brown v Board of Education, det epokgörande HD-beslut som satte stopp för rasåtskillnad i allmänna skolor.
Ett par domare väntas snart lämna HD av åldersskäl. Under en andra mandatperiod skulle Bush, genom att nominera ersättare, kunna se till att domstolen får konservativ dominans i decennier framöver. Det innebär ett högst påtagligt hot mot amerikanska kvinnors rätt till abort.
Överhuvudtaget finns det i George W Bushs USA en tendens till konservativ konformism. Även medierna drabbas.
När programledaren för ABC:s Nightline, Ted Koppel, läste upp namnen på amerikanska soldater som stupat i Irak blev det ursinniga protester. Tilltaget ansågs opatriotiskt, närmast landsförrädiskt. En av USA:s största ägare av TV-stationer, Sinclair Broadcast Group, blockerade programmet.

Vid ingången från 17th Street till The World War II Memorial står det:
"Amerikanerna kom för att befria, inte för att erövra, för att återupprätta friheten och göra slut på tyranniet."
Så var det 1941-1945.
Så var det, innan allt började gå galet, i Irak: Saddam Hussein, en blodbesudlad tyrann, störtades och inväntar nu rättegång och dom.
Och det finns likheter mellan den fiende som USA slogs mot för 60 år sedan och den som USA slåss mot nu.
Den radikala islamismen är, med den berömde förintelseforskaren Yehuda Bauers ord, en "folkmordsideologi" med drag av nazism: totalitära krav på underkastelse, dödskult, judehat, indelning av mänskligheten i rena och orena.
I denna ödeskamp är USA oundgängligt. Då som nu.
Men kriget mot terrorismen kan bara vinnas av och med ett USA som slår vakt om grundläggande demokratiska och humanitära värden även när det är besvärligt, ett USA som inser att det är mångfald och fritt sökande efter kunskap som gör demokratin överlägsen.

Det är med totalitära förvillelser som med trollen: de spricker i solljus.
Vi lever farligt när det är skymning i Amerika.