Välkommen till Bushville

Opinionssiffrorna antyder dött lopp och både republikanernas George W Bush och demokraternas John Kerry fokuserar på en handfull viktiga delstater, swingstates, från Ohio till Florida.
Men om hela världen hade fått rösta i USA-valet den 2 november hade saken varit klar, visar internationella mätningar:
Bush hade åkt ut ur Vita huset med buller och bång.
Förvisso spelar det ingen större roll vad svenska politiker och experter - eller för den delen chefredaktörer - tycker om USA:s president.
Men ämnet kan ändå vara värt en krönika: alla talar ju om Bush.

Att lokalisera opinionsbildare i Sverige som stödjer Bush är inte lätt. Men de finns.
Per Ahlmark skrev nyligen i Dagens Nyheter att "hade jag själv varit amerikansk medborgare skulle jag den 2 november ha lagt min röst för den nuvarande presidenten".
En förklaring, provocerande för somliga, återfinns i Ahlmarks senaste bok:
"Saddam Hussein är troligen den man som dödat flest muslimer i modern historia. George W Bush är med säkerhet den som befriat flest muslimer från totalitärt välde."
Man får tycka vad man vill om Ahlmarks ståndpunkter - han är en passionerad försvarare av den liberala demokratin. Och han har en viktig poäng, förstärkt av den senaste tidens nyhetsflöde.

Stolta och förväntansfulla gick afghanerna till presidentval den 9 oktober. Fyra av tio registrerade väljare var kvinnor. Världen har inte sett något liknande sedan Sydafrika 1994.
Valet i Afghanistan var ett direkt resultat av att USA störtade talibanernas medeltidstyranni.
Häromdagen kom skakande bilder från irakiska Hatra: ännu en massgrav med hundratals offer för Saddams terror, av allt att döma kurder, mördade 1987-1988, då den irakiska armén utplånade 50 000 människor, bland annat med kemiska vapen.
De fasansfulla fynden - en kvinna omfamnar ett spädbarn som skjutits i nacken - skall användas i rättegången mot Saddam.

Efter terrordåden den 11 september 2001 agerade Bush resolut mot talibanerna och al-Qaida. Han samlade en chockad nation. Det var hans stora ögonblick. Även John Kerry lovprisar honom för detta.
Minnet är kortare i Europa, där den Bushhatande filmaren Michael Moore betraktas som sanningsvittne. Nyfikna rekommenderas Christopher Hitchens lustmord i Slate Magazine på Moores konspirationsmättade Fahrenheit 9/11.
Att Bush var rätt man på rätt plats 2001 betyder dock inte att han är det 2004.
Han har, inte minst genom en illa förberedd ockupation av Irak, slösat bort sitt förtroendekapital och skingrat omvärldens sympatier för USA. Det underlättar varken kriget mot terrorismen eller ansträngningarna att sprida demokrati i den muslimska världen.
Men det riktigt stora problemet med George W Bush är vad han gör, eller vill göra, med den amerikanska idén.

Självständighetsförklaringen från 1776 slår fast:
"Vi anser dessa sanningar för självklara: att alla människor är skapade lika; att de av sin Skapare förlänats vissa omistliga rättigheter; att till dessa hör liv, frihet och strävan efter lycka."
Bush har ett komplicerat förhållande till nyckelorden i denna berömda deklaration.
* Liv:
Presidenten försöker, med hänvisning till livets okränkbarhet, bromsa embryonal stamcellsforskning - trots att den skulle kunna rädda liv och göra livet mindre kvalfyllt för svårt sjuka.
Abort är, som Bush ser det, mord på ofödda. I Högsta domstolen hänger de amerikanska kvinnornas rätt till abort, definierad i Roe v Wade från 1973, på en skör tråd som kan brista i samma ögonblick som domstolen får ytterligare en konservativ ledamot, nominerad av en återvald Bush.
Samtidigt är Bush anhängare av dödsstraffet. Det är de flesta amerikanska politiker, men vad som utmärker Bush är att han som guvernör i Texas, där rättssystemet uppvisar allvarliga brister, satte rekord i avrättningar.
Livet är heligt. Fast bara ibland.
* Frihet:
Bush har spridit frihet till Afghanistan. Förhoppningsvis blir det, som planerat, fria val även i Irak. Men på hemmaplan har hans administration drivit igenom ett lagpaket, The Patriot Act, som i terrorbekämpningens namn medger bland annat kontroll av bibliotekslån och bokinköp. Antalet domstolsbeslut om avlyssning och husrannsakan har tredubblats.
Bush har ställt sig bakom ett konstitutionellt tillägg, amendment, som förbjuder homosexuella äktenskap. Det är en besvärlig och utdragen process och senaten har redan röstat nej. Men Bush vill exploatera en växande homofobi lagom till valdagen, då minst åtta delstater folkomröstar om homoäktenskap.
Skulle han få som han vill blir det första gången som ett konstitutionellt tillägg inskränker medborgarnas frihet - om man undantar det katastrofala 18:e tilllägget från 1919 om spritförbud, upphävt 1933.
* Strävan efter lycka:
Antalet fattiga och oförsäkrade ökar. I fjol levde 12,5 procent av invånarna under den officiella fattigdomsgränsen. Inkomstklyftorna, vidgade av groteska skattesänkningar för de rikaste bland de rika, har nu nått en sådan omfattning att centralbankschefen Alan Greenspan, själv republikan, har utfärdat en varning:
"Jag anser att den ökade koncentrationen av inkomster inte är önskvärd i ett demokratiskt land."
I USA har enorma rikedomar hos ett fåtal balanserats av goda möjligheter för många och medborgerlig jämlikhet för alla. Hittills.
USA börjar, enligt Oxfordforskaren Godfrey Hodgson, rent av likna de europeiska klassamhällen som miljoner en gång övergav för att söka lyckan på andra sidan Atlanten.

Konstitutionens första tillägg förbjuder upprättandet av en statsreligion: befolkningen må vara djupt religiös, men institutionerna skall vara sekulära.
USA har haft många religiösa presidenter. Jimmy Carter är ett exempel. Men ingen har som Bush, pånyttfödd kristen, låtit religionen diktera den politiska agendan.
USA är världens ledande forskningsnation. Åtta av världens tio främsta universitet ligger i USA och de flesta Nobelpris i naturvetenskap går till forskare vid amerikanska lärosäten. Det är en särställning som förutsätter akademisk frihet. Men Bushadministrationen försöker, helt ogenerat, styra forskningen ideologiskt, t ex via utnämningar.
Tusentals forskare, bland dem 48 Nobelpristagare, har protesterat mot administrationens hantering av vetenskapliga beslutsunderlag. På ett år har utländska ansökningar till amerikanska doktorsutbildningar minskat med nästan en tredjedel.

Amerikavänner får ofta höra att USA minsann inte är perfekt.
Som om det skulle vara ett argument.
Föreställningen om det perfekta, färdiga samhället - så tragiskt närvarande i europeisk historia - är oförenlig med det öppna samhälle som aldrig blir perfekt eller färdigt. I denna bemärkelse har USA varit en livsviktig motvikt till Europa, vilket kan vara värt att begrunda nu när det heter att Europa skall bli en motvikt till USA.
Och detta är problemet:
George W Bush verkar söka en perfekt konservativ ordning.
Kanske ser den ut som i de svartvita småstadsidyller som möter oss i TV-serier från 50-talet eller i en sentida satirisk film som Välkommen till Pleasantville:
Rekorderliga kärnfamiljer - hon steker, han leker - och kyrkan i centrum och alla är nöjda och klarar sig själva och alla respekterar auktoriteter och håller ihop mot den farliga världen utanför och ingen har sex och ingen är bög.

Rösten jag inte har går till John Kerry.
För det verkliga Amerikas skull: brokigt, stökigt, olikt, jämlikt, rastlöst vibrerande av frihetens energi.
Det Amerika vi inte klarar oss utan.


Mer att läsa: The Right Nation (Allen Lane) av John Micklethwait och Adrian Wooldridge. Det är demokratin, dumbom! (Timbro) av Per Ahlmark. More Equal Than Others (Princeton University Press) av Godfrey Hodgson. Unfairenheit 9/11 (slate.msn.com/id/2102723) av Christopher Hitchens.