Bostadsbristen, i synnerhet bland unga, är ett hot mot storstädernas och Sveriges tillväxt. Situationen är på många håll akut.
Vissa tvingas tacka nej till utbildningar på grund av bostadsbristen. Andra tvingas ut på en otrygg andrahandsmarknad där de pendlar mellan kompisarnas soffor och svarta kontrakt med ockerhyra. Enligt hyresgästföreningen vill dessutom åtta av tio föräldrar att deras hemmavarande barn ska flytta hemifrån.
Trots detta väljer regeringen, genom Kristdemokraterna, att uteslutande prioritera bostäder för äldre och förlitar sig på tvivelaktiga effekter.
Unga är den grupp i Sverige som, enligt Boverket, har svårast att hitta bostad. Äldre som vill flytta till mindre bostad kommer först på en tredjeplats.
Kristdemokraterna har uppmärksammat äldres situation genom att avsätta 100 miljoner kronor för att stimulera och stödja en produktutveckling av äldres boende. Utöver detta så subventioneras byggandet av äldre- och trygghetsbostäder för hundratals miljoner varje år, trots att bostadsminister Stefan Attefall (KD) ofta talar om hur subventioner snedvrider marknaden.
Den sänkta fastighetsskatten gav dessutom många äldre ett tillskott i kassan. Inte en krona har lagts på utveckling av bostäder för unga.
Tanken är att satsningarna på äldres boende ska vara en lösning även för unga. Produktutvecklingen ska locka äldre att flytta från sina stora bostäder och därigenom skapa så kallade flyttkedjor:
Någon flyttar från ett boende till ett annat så att det uppstår en vakans. Någon annan flyttar då in och lämnar i sin tur en vakans, vilket i slutänden ska bli en ledig lägenhet för en ung bostadssökande.
Problemen med resonemanget är flera. Reavinstskatt i kombination med ränteavdrag och sänkt fastighetsskatt har gjort det billigt och tryggt för äldre att bo kvar i sin bostad. Äldreboendedelegationens utredning visade just att de flesta äldre vill bo kvar i sina hem. Incitamenten för att flytta är få, och blir än färre när bostadsministern presenterar ytterligare skatteavdrag för att hyra ut rum i andra hand.
Men även om äldre väljer att flytta finns det inga garantier för att de lediga lägenheterna kommer unga tillgodo. Tillväxtorter har en strid ström av inflyttare som bryter flyttkedjorna, men det är sällan unga inflyttare som får tag i de lediga lägenheterna. De har lägre inkomster, osäkra anställningsvillkor, få kontakter och referenser, vilket gör att de står sig slätt i konkurrensen.
Att då hoppas på att äldres boende löser ungas problem är en skymf.
Lösningen ligger i att få igång en nyproduktion av bostäder som riktar sig direkt till unga. Regeringen måste därför, i likhet med satsningen för äldre, tillsätta ett program som ökar produktutvecklingen och stimulerar kreativa lösningar. Precis som byggbranschen har svårt att leverera bra bostäder för äldre, har de svårt att leverera bra bostäder för unga.
På kort sikt måste regeringen även skapa incitament för aktörer på bostadsmarknaden att utveckla andrahandsförmedlingar som skapar en bättre matchning mellan den som funderar på att hyra ut och den som behöver hyra.
Det är den tryggheten och rättssäkerheten som saknas för att få en större och bättre fungerande andrahandsmarknad. Inte fler ekonomiska incitament för att få villaägare att hyra ut rum.