I debattartikeln ”Systemfel urholkar Hälsovalet” (30.12) förutspår Per Nordlund och Fredrik Settergren att Hälsovalet kommer att bli ytterligare ett misslyckande i raden av försök att styra upp vårdens ekonomi.
Att så blir fallet står utom allt tvivel, men inte bara på grund av otillräckliga resurser som fördelas fel utan också på grund av andra grundläggande systemfel.
I Hälsovalet låter man vårdpengen från den friska – listade – delen av befolkningen finansiera dem som är sjuka. När en frisk medborgare innebär en inkomst för vårdcentralen eller privatläkaren medan en sjuk innebär en kostnad så blir den läkare som sitter overksam i kafferummet mest lönsam. Han producerar ju inga kostsamma laborationer eller andra utredningar.
Att få betalt för medborgare som aldrig visar sig på mottagningen är bisarrt för oss som verkar i en miljö där patienterna ofta är allvarligt sjuka.
Ersättningssystemet kompliceras av att man delar in sjukvårdsenheterna i socioekonomiska regioner med olika ersättningsnivåer och av att samma diagnos kan ge olika ersättning beroende av hur vanlig den är över tid.
Vårdekonomi är förvisso alltid komplicerat men det är dags att börja betala för verkliga vårdskostnader. Ett sådant system går att införa samtidigt som man behåller patientens valfrihet.
Vi som sysslar med vård vet att vi inte har råd att låta alla patienter få del av alla åtgärder som vi kan erbjuda. Det är sjukvårdspolitikernas ansvar och skyldighet att öppet redovisa detta faktum och ta ansvar för gränserna i vårdutbudet.