Öresundsbron har firat tioårsjubileum och om ett par månader invigs Citytunneln.
Idag är Köpenhamn mer en del av vardagen för Malmöborna – det gäller inte minst för de många unga som, med tanke på att Sverige har bland Europas högsta ungdomsarbetslöshet, kan glädja sig åt de fått arbete på andra sidan Sundet.
Men mycket återstår att göra för att bygga ihop Öresund till en gemensam fungerande arbetsmarknad. När alliansregeringen tillträdde lovade den att snabbt lösa gränshindren. Av detta blev det i stort sett inget.
För ett par år sedan var jag inbjuden av föreningen Øresundsborger till ett samtal mellan svenska och danska politiker och föreningens medlemmar. Under kvällen blev det klart att det var tre frågor som berörde pendlarna mest:
Den första var att danska medborgare som bor i Sverige och arbetar i Danmark inte har rösträtt i Danmark. Den frågan passar jag på – det vore nog opassande om en svensk riksdagsman lade sig i den danska vallagen.
Den andra frågan som engagerade pendlarna var, den numera urdåliga, a-kassan i Sverige.
Den som bor i Sverige och arbetar i Danmark betalar avgifter till den danska a-kassan – som är mycket bättre. Men om personen i fråga blir arbetslös betalas ersättningen ut efter svenska regler.
Den svenska a-kassan kallades nødhjelp. Vi socialdemokrater har lösningen på det här – inte bara för pendlarna. Vi tänker göra den svenska a-kassan värd namnet igen – så att 80 procent av löntagarna får 80 procent av lönen för 80 kronor i månaden i avgift.
En tredje diskussion handlade om att danskarna som bor i Sverige skall få betala skatt i den kommun de bor och inte till Danmark.
Malmö förlorar uppemot 200 miljoner kronor om året på den här orättvisa ordningen. Vi socialdemokrater vill nu se till att det blir ett rättvist skatteavtal mellan Danmark och Sverige. Men när jag debatterade detta med finansminister Anders Borg (M) i slutet av juni i riksdagen gav han svaret att den borgerliga regeringen inte ser några problem med avtalet.
Öresundsintegrationen är i mångt och mycket ett socialdemokratiskt projekt. Vi vill gå vidare: det är dags att besluta om en tidtabell för nästa förbindelse, mellan Helsingborg och Helsingör, så att vi bygger samman regionen. Det behövs stora järnvägsinvesteringar om flaskhalsarna till Bron skall försvinna.
Bortom hörnet kommer nästa steg. Förbindelsen över Fehmarn Bält öppnar för en ännu större region i norra Europa. Därför samtalar vi med tyska partivänner om förberedelserna för en regionbildning med Öresund och norra Tyskland.
Och för övrigt tycker jag att biljettpriset på Öresundståget skall sänkas kraftigt.