”Överdriv inte rädslan för islam”

Opinion.
Personer och organisationer som varnar för att islamofobi är ett skenande problem i Sverige tycks ha svagt stöd för sina påståenden, skriver , socialantropolog vid Hälsa och samhälle på Malmö högskola.

AJE CARLBOM. En vanlig uppfattning i Sverige är att islamofobi är ett omfattande problem som samhället måste komma till rätta med. Men ser man närmare på några av de studier som gjorts för att försöka mäta utbredningen av antiislamiska attityder blir bilden annorlunda. Det verkar inte vara så att islamofobi är ett omfångsrikt fenomen som sprider sig som en löpeld i landet. Tvärtom verkar de flesta medborgare vara neutrala, till och med positivt inställda, till muslimer och islam. Talet om att det finns ett utbrett ”hat” mot muslimer är en klar överdrift.

I Hatbrott 2009 – Rapport 2010:12 från Brottsförebyggande rådet, Brå, om anmälda hatbrott är det vanligare med polisanmälningar som rör främlingsfientlighet och homofobi än det är med anmälningar som handlar om islamofobi.

Även antisemitiska hatbrott är enligt den här statistiken mer utbredda än islamofobiska: 42 procent av de antireligiösa hatbrotten bedöms av Brå som antisemitiska och 33 procent som islamofobiska.

Utgår man från Brås statistik är det till och med så att islamofobin kan ha minskat sedan 2006. Då anmäldes 252 hatbrott inom kategorin islamofobi och 2009 var motsvarande siffra 197.

Antisemitiska hatbrott har däremot ökat de senaste åren, framför allt i storstäderna.

Mångfaldsbarometern från 2010, som presenteras av sociologer vid Uppsala universitet, visar inte heller att islamofobi är ett omfattande attitydproblem i Sverige.

Visserligen har andelen som är ”mycket negativa” till islam ökat från 7 procent (2005) till 12 procent (2010), men det är knappast en alarmerande siffra. Tvärtom kan den tolkas som att det finns en stark motståndskraft mot islamofobi i stora delar av den svenska befolkningen.

Siffrorna som sammanfattar attityder till det mest synliga tecknet på islams etablering i landet, slöjan, visar att det finns starkt negativa uppfattningar om burka och nikab men en hög acceptans för hijab.

Närmare 90 procent av dem som tillfrågats anser att ansiktsslöjorna är ”oacceptabla” medan 63 procent anser att den vanliga huvudduken är ”acceptabel”. Anmärkningsvärt många är alltså positiva till mainstreamslöjan.

Jag skulle tro att det resultatet också motsvarar muslimers egna uppfattningar. Flertalet muslimer anser att ansiktsslöjor är ett uttryck för extremism.

De politiska aktivister som varnar för att islamofobin är ett skenande problem i Sverige verkar ha svagt stöd för sina påståenden.

Fortfarande finns förvisso en mindre grupp invånare i Sverige med starkt intolerant inställning till muslimer och islam, men sett till helheten är det en i sammanhanget liten grupp.

Vad vi kan se av resultaten i attitydundersökningarna är att många har en positiv eller ganska neutral uppfattning om religionen och dess anhängare. Det vill säga, trots att muslimer ofta figurerar i negativa massmediala sammanhang tycks en övervägande majoritet av svenskarna inta en positiv grundhållning till muslimer och islam.

Det kan vara värt att ha detta i åtanke när Sverigedemokraterna har röstats in i riksdagen.

För egen del tror jag att det är på sin plats att använda termen islamofobi med en viss försiktighet.

Risken med att överdriva utbredningen av starkt negativa idéer om muslimer och islam är att det ger en missvisande bild av situationen, vilket i sin tur kan bidra till att försvaga motivationen för muslimer i deras integrationsprocesser. Det kan vara till stort förfång för unga muslimer om de växer upp i ett socialt sammanhang där det sprids en uppfattning om att alla tycker illa om dem.

Ett regelbundet matande av budskap som säger att det finns en utbredd avsky mot muslimer och islam är ingen bra förutsättning för ett framtida liv som svensk muslim.

Många aktivister och forskare brinner för att avslöja diskriminering eller andra negativa idéer och handlingar som är riktade mot muslimer. De senaste decennierna har det etablerats ett flertal politiska organisationer som har gjort det till sitt huvudsakliga projekt att förse allmänheten med alarmistiska beskrivningar om muslimers utsatthet.

Givetvis är det viktigt att peka på förtryck och underordning. Men det är också betydelsefullt att nyansera bilden av den svenska majoritetsbefolkningens attityder för att undvika överdrivet dramatiska skildringar av problemet.

Trots allt tal om motsatsen är Sverige fortfarande ett land som präglas av starka idéer om solidaritet och rättvisa. Såvitt vi vet är alltså sådana värderingar mer utbredda hos befolkningen än antimuslimska hållningar.

AJE CARLBOM

4 oktober 2010

Författare:
Publicerad 4 oktober 2010 06.45
Uppdaterad 4 oktober 2010 06.45

Opinion
Ledarbloggen
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu