Under våren har frågan om en sydsvensk storregion tagit fart. Bland annat ställde sig den skånska socialdemokratiska distriktskongressen i april enhälligt bakom att Skåne ska ingå i en större sydsvensk region. Och den 9 juni beslutade Region Skånes styrelse att – med en bred politisk majoritet – ge Kronoberg ett positivt svar på en förfrågan om hur Skåne såg på en ny storregion. Nu rör det alltså på sig i regionfrågan även i Skåne – och det är bra.
Nationellt tog debatten om storregioner rejält med fart under den parlamentariska Ansvarskommitténs arbete. I dess slutbetänkande, som presenterades 2007, förordas en sammanslagning av landstingen till sex till nio större regioner. Men förslaget handlar inte om att bilda nya storlandsting.
De nya regionerna ska istället – vid sidan av de gamla landstingsuppgifterna såsom sjukvård och kollektivtrafik – ta över delar av det statliga ansvaret för bland annat näringslivsfrågor, infrastruktur, kollektivtrafik, EU:s strukturfonder, regionplanering, kultur, jämställdhet, miljö, folkhälsa, kulturmiljö och naturvård.
Kollektivtrafiken är bara ett av flera områden där det är tydligt att Skåne utgör ett mindre geografiskt område än det som många lever i. Dagligen pendlar många med Öresundstågen över länsgränserna. Men det är fortfarande långt till ett helt integrerat system av tåg, region- och stadsbuss som en gemensam sydsvensk region hade inneburit. Ett sådant blev för övrigt inte verklighet i Skåne förrän landstingen här slogs samman.
Den ökande pendlingen över länsgränserna visar på utveckling mot en gemensam sydsvensk bostads- och arbetsmarknad. Pendlingen är visserligen inte oproblematisk för den enskilde; den förlänger arbetsdagen vilket i sig inte är hälsosamt. Men i grunden är det bra att utbudet av arbetstillfällen ökar. En större och gemensam arbetsmarknad bidrar också till ett breddat näringsliv, det vill säga till en större mångfald av företag och branscher. Detta minskar sårbarheten vid såväl konjunkturella svängningar som mera genomgripande strukturella förändringar. En allt större geografisk arbetsmarknad ställer dock ökade krav på ett gemensamt arbete för exempelvis bättre kollektivtrafik, samordnad infrastrukturplanering och näringslivsutveckling.
Det markeras ofta att de nya regionerna är något annat än de gamla landstingen. Det är dock tydligt att sjukvården är ett av de verksamhetsområden som verkligen påkallar en större geografi. Ansvarskommittén lyfter fram bildandet av Region Skåne som ett framgångsrikt exempel på hur sjukvården har getts ett befolkningsunderlag som möjliggör stora och effektiva investeringar samt satsningar på forskning, hög kvalitet och spetskompetens. Och det är riktigt att Region Skåne genom sin blotta storlek har helt andra möjligheter att satsa på en högspecialiserad universitetssjukvård än vad de flesta av Sveriges landsting har.
Detta är dock bara en del av sanningen.
Skånes egen befolkning utgör inte hela underlaget för den skånska sjukvården. Halland, Kronoberg och Blekinge har avtal med Region Skåne om att skicka patienter hit för högspecialiserad vård. Det är detta samlade patientunderlag som gör det möjligt att upprätthålla dagens höga kompetens och kvalitet; förutsättningarna för detta skulle dock drastiskt ändras om nämnda landsting skulle komma att ingå i någon annan storregion.
Utifrån ett skånskt perspektiv är det därför nödvändigt med en större sydsvensk region. Det handlar inte om att överge Skåne, utan om att ge Skåne bättre förutsättningar i framtiden.