Nyligen presenterades en rapport författad av John Hattie, känd skolforskare, som visade framgångsfaktorer i skolan. En av slutsatserna var att sommarloven ger negativa resultat för barnens lärande. Det är inget nytt, men det är bra att det återigen bekräftas och lyfts fram.
Sommarloven är en tradition från när Sverige var ett jordbrukssamhälle. I asiatiska länder där man odlar ris, som kräver skötsel varje dag i princip året om, har man inga långa sommarlov. Man har därför också upp till 25 procent fler skoldagar om året än vad vi har i Sverige. Självklart lär sig barnen då också mer.
Flera undersökningar visar att barns kunskaper inom skolämnena försämras under loven, framför allt under det långa sommarlovet. En amerikansk undersökning, gjord av Karl Alexander, sociolog vid Johns Hopkins University i Baltimore, visar att barn från fattiga områden lär sig lika mycket som jämnåriga på skolor i välbärgade områden. Ja, de lyckas faktiskt till och med lite bättre än barnen med rikare föräldrar. Under skolåret, vill säga.
Under sommarmånaderna halkar de efter och kommer aldrig ikapp igen. Detta beror på att välbärgade föräldrar kan fylla sina barn och ungdomars sommaruppehåll med ett lärorikt innehåll. Barnen får åka på sommarläger, språkresor, gå spännande specialkurser och så vidare.
Det har de fattigare föräldrarna inte råd med, och de inser kanske inte heller vikten av det. Det gör ju tydligen inte så många inom Skolsverige heller, eftersom vi fortfarande har ett så långt sommarlov.
Läxläsning är ett annat område där vi inom skolan måste ta ett större ansvar. Det går inte att förbjuda läxor. Jag skulle själv se till att träna extra med min son om det inte fanns läxor, för jag vet hur viktigt det är att öva. Jag är utbildad lärare och har förmåga att hjälpa till i de flesta ämnen, och vet dessutom hyfsat väl vad som kan vara viktigt att plugga in och vad som kan komma på proven.
Men alla elever har ju inte en lärare som förälder. Alltså måste skolan ge träningshjälp åt alla barn i skolan, och det ska vara pedagogiskt kunnig personal som hjälper dem.
Vi kan inte kompensera fullt ut för att föräldrar har olika bakgrund, men varje barn som växer upp i Sverige måste få chansen att nå sin fulla potential. I dag ger skolan inte den möjligheten. Det är inte lärarnas fel utan det handlar om hur vi organiserar skolan. Läxläsningen måste ske under skoltid.
I några år har Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, drivit att lärare bör ha vanliga semestertjänster. Man har däremot inte riktigt kunna tala om varför det är bra för verksamheten. Man har alltså presenterat en lösning innan man har formulerat vad det är man ska lösa med semestertjänsterna.
De lärarfackliga organisationerna å sin sida slår vakt om sina ferietjänster, med arbetstiden koncentrerad till två terminer och med längre uppehåll under sommar- och jullov, vilket är förståeligt eftersom många betraktar dem som mer förmånliga.
Debatten mellan dessa två läger går ofta till överdrifter eftersom de står så långt ifrån varandra. Men varför har debatten kommit att handla om vad de tycker? Varför handlar inte samtalet om vad som är bra för barnen?
Antingen inrättar vi skolan efter hur bonden på 1800-talet resonerade, eller så skapar vi en skola som bygger på vad vi vet om hur barn och ungdomar lär bäst. Skolans arbete måste grunda sig på kunskaper om hur lärande sker och inte på traditioner och invanda föreställningar.
Alternativet är att låta hela Sverige ligga i träda i framtiden. Alla som tycker att det är en bra lösning räcker upp handen.