Oppositionen skummar av ilska mot socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M).
Han lyssnar inte.
En riksdagsmajoritet med de rödgröna partierna S, V och MP samt SD gav två gånger i fjol regeringen i uppdrag att förändra sjukförsäkringen. Det har inte hjälpt. ”Det är inte ansvarsfullt”, har Kristersson sagt, att som oppositionen vill återställa reglerna för hur arbetsförmågan ska prövas efter 180 dagars sjukskrivning.
”Provocerande och jättearrogant”, säger Wiwi-Anne Johansson (V) i gårdagens Svenska Dagbladet.
”Svårsmält”, anser Jonas Åkerlund (SD).
”Riksdagen kan inte bara acceptera att regeringen struntar i de beslut som fattas”, säger Peter Eriksson (MP), ordförande i konstitutionsutskottet.
Jo, visst har Kristersson agerat utmanande.
Det är emellertid inte första gången en minoritetsregering obstruerar när en riksdagsmajoritet beställer politik. Till exempel våren 1999, då en borgerlig opposition och Miljöpartiet enades om undantag i las för småföretag, drog biträdande näringsminister Mona Sahlin (S) benen efter sig. Hon maskade.
Grundlagen är glasklar. I Regeringsformens första kapitel, fjärde paragrafen, sägs: ”Riksdagen är folkets främsta företrädare.” Och sjätte paragrafen fastslår: ”Regeringen styr riket. Den är ansvarig inför riksdagen.”
Riksdagen regerar, om man så vill.
Kristersson – och i förlängningen statsminister Fredrik Reinfeldt (M) – hotas av misstroendeomröstningar. En regeringskris är fortfarande inte utesluten.
Ulf Kristersson kan mycket väl ta en kalkylerad risk.
En förändrad sjukförsäkring var och är en stomme i alliansregeringens politik. En reform var nödvändig. Låt vara att den inte blev helgjuten – motiverade reträtter har gjorts längs vägen och fler kan behövas. Men grundtanken, att fokusera på vad varje sjukskriven individ faktiskt kan göra istället på vad personen inte kan göra, är ett stort steg framåt.
På en pressträff igår eftermiddag bad Kristersson om ursäkt om han uttryckt bristande respekt för riksdagen. Han flaggade också för att regeringen senast den 1 mars återkommer med en samlad bedömning i sakfrågan.
Möjligen spelar regeringen ett högt taktiskt spel. Ska de rödgröna tvinga regeringen till underkastelse måste de göra det tillsammans med Sverigedemokraterna. Plötsligt skulle SD få verklig makt, kanske till och med över regeringens vara eller inte vara. Och det är frågan ... Socialdemokraterna ryser knappast av välbehag inför tanken.
Kanhända bidrog det till att S igår drog tillbaka det omedelbara hotet om en misstroendeförklaring.
Riksdagen är värd respekt. Demokratin är värd respekt.
Svenska folket är värt en genomtänkt, trygg och långsiktigt hållbar sjukförsäkring.
Det borde kunna vara läge för en bred politisk överenskommelse. Istället för en regeringskris.