Cynisk flirt med fildelarna

Det nybildade Piratpartiet, som vill inskränka upphovsrätten hellre än det fria flödet av digital kultur, hade för en vecka sedan ett par tusen medlemmar. Efter helgen är antalet uppe i 6215. Det betyder att partiet är dubbelt så stort som centerns respektive folkpartiets ungdomsförbund och närmar sig miljöpartiets 7249 medlemmar.

Man kan fråga sig hur många av de 4000 nya medlemmarna som kan tänka sig ett långsiktigt engagemang i partiet. Men tillströmningen säger en hel del om sprängkraften i frågan.

I maj lät Sydsvenskan Temo göra en undersökning som visade att 3,1 procent av de manliga förstagångsväljarna kunde tänka sig att rösta på Piratpartiet. Och nu har det alltså kommit nytt bränsle på elden.

Fildelning har blivit det här valets minkar, sade statsvetaren Peter Esaiasson till Svenska Dagbladet i måndags och syftade på minkfarmarna och veganrörelsen som engagerade unga väljare i valet 2002.

Riksdagspartiernas ungdomsförbund är inte sena att haka på opinionen. När Piratbyrån kallade till demonstration i lördags fick den med sig Ung vänster, Liberala ungdomsförbundet och Grön ungdom. I dagsläget tycks samtliga stora ungdomsförbund utom kristdemokraternas vara för fildelning.

Låt oss bara hoppas att resultatet av denna ungdomsrörelse i tiden inte blir ett ohederligt röstfiske av riksdagspartierna.

Vem minns inte hur Göran Persson inför förra valet blev snudd på vegan och berättade i medierna om hur han ogärna äter en blodig biff?

Att SSU-basen Anna Sjödin i The Pirate Bay-razzians efterdyningar kommit ut som fildelare förvånar knappast någon.

Miljöpartiet och centern har varit snabba att gå ut med att de vill tillåta nedladdning av filer. Men de förtiger att de inte har för avsikt att tillåta fildelning, som innebär att användarna av en server också delar ut filer till varandra. Det bryter mot upphovsrätten och den har varken c eller mp för avsikt att förändra.

Till de nyfrälsta hör vänsterns Tasso Stafilidis. Hans parti var med och röstade igenom den lag som nu gäller. Men efter The Pirate Bay har han kommit på andra tankar och är en av få riksdagsledamöter som verkligen vill tillåta fildelning.

Problemet är bara att det saknas en praktisk lösning på hur fildelning kan göras laglig. Det har talats om att internetanvändarna skall betala en licens, ungefär som för TV, som sedan fördelas bland upphovsmännen. Men internationell upphovsrätt är ett mycket komplicerat område. Att det skulle gå att samla marknadens många intressenter, till stor del utländska bolag, kring en svensk speciallösning återstår att visa.

Därför är det svårt att uppfatta talet om att göra fildelning laglig som något mer än en cynisk flirt med unga väljare.

Skyddet för upphovsrätten har ett gediget stöd i riksdagen och det vore mycket olyckligt om fildelarna lurades att tro något annat.

De starka reaktionerna på stängningen av The Pirate Bay vittnar om engagemang. Att gå med i ett politiskt parti som företräder ens åsikt är ett demokratiskt sätt att försöka påverka.

Men det betyder inte att fildelarna har rätt. Upphovsrätten måste skyddas och våra riksdagspartier bör tala klarspråk – även med de unga väljarna.