Revolution med förhinder

Tio år senare, i augusti 1991, publicerade det franska forskningsinstitutet CERN den första webbplatsen på World wide web.

Datorn och internet – en vinnande duo hade fötts. Idag glömmer man lätt att de första stegen var stapplande.

När jag själv kopplade upp mig på nätet första gången 1993 fanns det inte många svenska webbsidor att besöka. Men jag minns hur jag med darrande fingrar på tangentbordet konverserade med okända människor på andra sidan jordklotet genom chattprogrammet mIRC.

Då var det hisnande att sitta framför sin dator i Sverige och prata strunt med en amerikansk student. Idag är det vardagsmat.

På den tiden avfärdades ofta datorer och internet som leksaker för medelklassungar. Påståendet att hela världen snart skulle vara on line var rent nonsens för de flesta.

Några år senare var det dags för visionärerna som förkunnade en fullkomlig omvälvning av världen genom internet.

Den fria tillgången till information och möjligheten att göra sin röst hörd spåddes leda till en gräsrotsrevolution. Länder med auktoritära regimer skulle demokratiseras, trodde man. Folkomröstningar på internet som en ny beslutsform diskuterades i både USA och Sverige.

Ultraliberaler välkomnade internet som en värld utom räckhåll för myndigheter och lagar, där allt skulle vara tillåtet – droger, sexuella avarter och politisk extremistpropaganda.

Så här lät det när en av dessa internetaktivister, John Perry Barlow, vände sig till västvärldens regeringar med ett upprop 1996:

”Ni har ingen suveränitet där vi församlas. Ni har ingen moralisk rätt att styra oss och inte heller förfogar ni över några sanktioner vi har anledning att frukta. Cyberspace ligger inte inom era gränser.”

Den utveckling vi ser idag visar att Barlow hade fel. Internet ligger inom fullt räckhåll för lagens arm. En server befinner sig alltid på en fysisk plats och nationell lag råder över innehållet. De brott som begås på internet faller som regel under lagstiftningen i det land där brottsoffret befinner sig.

Nya lagar har också stiftats, både i Sverige, Europa och USA, för att ge staterna ett fastare grepp om cybervärlden. Den svenska lag som gör det straffbart att ladda ner upphovsrättsskyddat material och EU-direktivet om lagring av trafikuppgifter är exempel på detta.

Man kan ifrågasätta om internet alls har demokratiserat världen. Regimer som de i Kina och Iran har med framgång censurerat nätet. Kommersiella jättar som Yahoo har hjälpt Kinas myndigheter att spåra upp oliktänkande via deras IP-adresser.

Den fattigaste delen av världen har påverkats högst marginellt av IT-samhällets välsignelser. I Sverige hade över 80 procent av befolkningen tillgång till dator och internet redan år 2000. I många afrikanska länder är motsvarande siffra inte ens 1 procent.

Det är i huvudsak redan privilegierade medborgare i västvärlden som med internet fått nya möjligheter att uttrycka sig och inte minst – att konsumera.

För visst har IT genomsyrat västvärldens samhällen och skapat nya villkor. Tillgängligheten har ökat när det gäller tjänster, varor och information. Att deklarera, köpa en flygbiljett eller hitta en ovanlig boktitel kan idag gå på några sekunder. Många männi-skors livsstil och konsumtionsmönster har förändrats.

Genom en personlig blogg kan vem som helst publicera inlägg i samhällsdebatten och uttrycka sina åsikter. Men hur mycket bloggarna påverkar partipolitiken och beslutsfattandet är svårt att säga.

De konventionella institutionerna i samhället har knappast rubbats av internet – varken inom politiken, medierna eller ekonomin. Det är snarare de som har förändrat internet, genom lagar, exploatering och ökad kontroll.

IT-samhället har inneburit en teknisk revolution, som vi fortfarande bara ser början av. Men den samhällsrevolution som visionärerna siade om har i stort sett uteblivit.