Public service på nåder

Det ligger en del i Jutterströms resonemang om ekonomins begränsningar och den hårdnande konkurrens som gör att public service tappar mark. Hon konstaterar att SVT:s andel av tittandet nu är 35 procent, 10 procentenheter mindre än vid millennieskiftet. Och detta samtidigt som en majoritet säger sig ogilla reklam i TV.

Något av en paradox är det att de reklamfinansierade kanalerna ökar sina tittarsiffror medan till exempel medieforskaren Marie Grusell vid Göteborgs universitet i en kommande avhandling, som TT tagit del av, kan visa att ”de allra flesta” anser att ”TV-reklam är irriterande”.

För radio och TV i allmänhetens tjänst, som definitionen på public service så vackert lyder, väntar även framdeles tuffa tider. ”Kraftsamla” kallar Jutterström det att ena SVT och SR till ”Public service AB”, där inte programområdena men väl antalet program skulle bli färre. Samma bredd som hittills således, men ett krympt utbud totalt sett.

Men frågan är ändå hur prioriteringar skall göras om resurserna urholkas genom en frysning av anslagen eller långsammare ökningstakt, något som nuvarande SVT-chefen Eva Hamilton uttalat oro för, eller om tilldelningen helt enkelt skärs ned.

Hamilton och SR-chefen Kerstin Brunnberg presenterade för några månader sedan ett program för samarbete när det gäller teknik, lokaler och administration. Det var i ett klart sparsyfte, ”...vi går in i ett skede av stora pensionsavgångar som inte kommer att ersättas”, sade Eva Hamilton då.

Christina Jutterström vill gå längre. Varför skall det finnas ”två medarbetaruppsättningar på varje programområde”? Hon tycker att det finns skäl för en ”gemensam nyhetsorganisation” som genom sin kvalificerade journalistik skulle ”bli landets viktigaste och mest angelägna”.

Det är svårt att invända när det handlar om den samlade yrkesskickligheten och den oftast – i en svensk jämförelse – överlägsna etermedierapporteringen. Men i presentationen är radio och TV skilda världar. Ekots och SVT:s nyhetssändningar görs på helt skilda villkor men med samma berättigande, låt vara att Rapports och Aktuellts ofta är till förväxling lika.

Dock är frågan om en sammanslagning – av såväl bolag som redaktioner – i högsta grad aktuell. Den utredning som kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth tillsatte förra våren väntas bli klar nu i maj. Den är inriktad på framtiden för public service, närmare bestämt den tillståndsperiod som skall ta sin början 2010. Tänkbart är att Christina Jutterström förekommit utredaren Rose-Marie Frebrans slutsatser både om eventuella fusioner och sättet på vilket ett framtida public service-företag skall finansieras.

Jutterström vill ersätta det nuvarande licens- eller snarare avgiftssystemet med en avgift via skattsedeln. Det vore ingen obetydlig förändring. Dagens avgifter hamnar, innan riksdagen fördelar dem mellan bolagen, först hos Riksbanken. Skulle de istället tas in som skatt kliade det snart i politikernas fingrar.

Jutterström talar, liksom Hamilton och Brunnberg tidigare gjort, visserligen om ”raka rör”, det vill säga att pengarna inte skall ta vägen om statens kassa. Men risken är stor att de snarare förr än senare utgör en post i statsbudgeten.

Vore det en önskvärd utveckling? Knappast för allmänheten, men väl för den statsmakt som ett urvattnat och tämjt radio- och TV-bolag skulle träda i tjänst hos.

Kennet Andreasson