Gärna.
En liknande uppmaning, till en svensk publik, kunde ha haft Kristdemokraterna
som avsändare. Inte för miljöns skull utan för att KD oroas över den låga
nativiteten i landet. Partiet föreslog nyligen en bebisbonus på 10 000
kronor till nyblivna föräldrar.
En sen lördag utan TV och ljus, tja, det kan nog betyda fler barn.
Sveriges och västvärldens demografiska utveckling är en utmaning: befolkningen
åldras och framöver måste allt färre försörja allt fler.
Men Kristdemokraternas lösning imponerar inte. Inte bara för att den luktar
populism och etnocentrism, utan också för att den kan undergräva Sveriges
inflytande i klimatpolitiken.
En mer utsläppsneutral lösning: öppna gränserna, släpp in fler flyktingar och
invandrare. Det skulle både kurera en grånande befolkning och hjälpa
nödställda.
Den som tittar utanför Europa inser snabbt att problemet inte är att jorden är
för glest befolkad. En rapport från FN, World Population Prospects: The 2008
Revision, presenterad den 11 mars, förutspår en befolkningsökning från
dagens 6,8 miljarder till 9,1 miljarder 2050. Avtar inte barnafödandet,
vilket prognosen utgår från, får 11 miljarder dela på jordens landyta och
resurser.
Utvecklingen hotar i första hand fattiga länder där befolkningsökningen är
störst. Möjligheterna för utbildning, arbete och ekonomiska framsteg
begränsas.
En tätare bebodd glob skulle dessutom, allt annat lika, medföra större utsläpp
av växthusgaser, stigande temperatur, fler miljökatastrofer. Risken för
hungersnöd, pandemier, stora migrationsvågor och konflikter skulle också
öka.
Läget är redan illa. ”Verkligheten överträffar våra värsta scenarier”, sade
Chris Field i Dagens Nyheter i februari apropå de accelererande utsläppen.
Han är ordförande i en av arbetsgrupperna i FN:s klimatpanel, IPCC.
Det finns alltså goda skäl att lyssna på Thoraya Ahmed Obaid, chef för
FN-organet UNFPA, som kräver att omvärlden skalar upp stödet för frivillig
familjeplanering. Det har minskat radikalt det senaste årtiondet och är nere
på 338 miljoner dollar, att jämföra med det internationella samfundets mål
på 4,2 miljarder per år.
Gapet betyder att cirka 200 miljoner kvinnor saknar tillgång till säkra och
effektiva preventivmedel, och hindrar dem från att styra över sina liv.
Gapet kan vidgas:
Glöm inte löftena om hjälp till världens fattiga, vädjade Tanzanias
riksbankschef igår inför det kommande G20-mötet, och apropå den ekonomiska
krisen.
Sverige kan inte ensamt lösa klimathotet. Några extra svenskfödda barn till
följd av en bebisbonus skulle varken göra till eller från i ett större
sammanhang.
Men sambandet mellan befolkningstillväxt och utsläpp av växthusgaser är svårt
att förneka. Kan Sverige då vara ett föregångsland i klimatpolitiken, leda
genom det goda exemplet och samtidigt leverera extra stimulanser för
barnafödande? Vad händer med trovärdigheten?
Frågan är om inte någon redan har släckt ljuset hos Kristdemokraterna.
Björn Ramel