Den uppfriskande frågan ställer Ann-Sofie Dahl – statsvetare, en av grundarna
till den borgerliga tankesmedjan Cepos och fristående krönikör här på
Sydsvenskans ledarsidor – i debattboken Matadorlandet – Om det borgerliga
Danmark. Boken presenterades igår vid ett lunchmöte på svenska ambassaden
vid Sankt Annæ Plads.
I grannlandet har borgerliga regeringar suttit vid makten i 20 år sedan början
av 1980-talet. I Sverige har systerpartierna, åtminstone fram till bildandet
av alliansen, mest haft makten till låns av Socialdemokraterna.
Och medan Danmarks tidigare statsminister Anders Fogh Rasmussen från liberala
Venstre lanserade en kulturkamp för att bryta vänsterns övertag i debatten
och flytta befolkningens värderingar i mer borgerlig riktning, hukar Fredrik
Reinfeldts (M) regering i många ideologiska kärnfrågor.
Ämnen som Natomedlemskap, las och avskaffandet av värnskatten är placerade i
frysboxen. Av taktiska skäl. Och fastän allianspartierna har brutit
Socialdemokraternas dominans i svensk politik lyser förändringslustan med
sin frånvaro. Ett nytt jobbskatteavdrag? Fantasilöst så det förslår.
Men är läget i Danmark, egentligen, så mycket bättre?
Debattklimatet är tveklöst ett annat, både livligare och brokigare. Dahl har
också en poäng när hon framhäver den danska jordmånen som mer borgerlig än
den svenska. Medan Sverige byggt mycket av välståndet på stora industrier
och ett samförstånd mellan kapitalet och en stark arbetarrörelse vilar det
danska i högre grad på det som Dahl kallar ”små kapitalister”, jordbrukare
och handelsmän. Därtill har nabofolket sin Grundtvig, prästen och
folketingsmannen som blivit symbol för frisinne och tolerans.
Men betraktar man dagens Danmark – med världens högsta skattetryck och en
offentlig sektor som vuxit trots många år av borgerlig dominans – har
högerpartierna knappast lyckats förvalta sitt arv och ”förborgerliga” den
faktiska politiken.
För att inte tala om den strama och allt annat än liberala
invandringspolitiken. Den envisas med att hålla ett fast grepp om den
politiska debatten.
Dansk folkepartis fel? Delvis, ett pris de borgerliga fått betala för
maktinnehavet. Men främlingsfientlighetens virus har spritts till övriga
partier och, med beslutet om utökade gränskontroller, sått tvivel om
Danmarks vilja att delta i den större europeiska gemenskapen.
Om dansk kulturkamp inte nått längre än så kan betyget bara bli klart
underkänt.
Gärna mer av dansk frimodighet i svensk debatt. Och en borgerlighet som vågar
tala ur skägget. Men den högerpolitik som kapitulerar för
främlingsfientlighet och antar populismens drag bör stanna på andra sidan
Bron.