”Deppa inte”, tröstade legendaren. ”Du kommer att bli hur stor som helst.”
Året därpå vann Borg Båstadsturneringen och Franska öppna mästerskapen.
Resten är historia.
Nästan mer förunderlig än Borgs resa från garageuppfarten i Södertälje till
världens tennistribuner var raden av prinsar som följde i kung Borgs
fotspår:
Wilander, Järryd, Nyström, Edberg, Sundström, Pernfors ...
Nu är det tennisvecka i Båstads ganska nyrenoverade anläggning, solen skiner
och Robin Söderling är den givna svenska profilen.
Men lika klart som Söderlings stjärna lyser, lika ensam är han att axla den
blågula manteln. Efter honom är det nästan tomt.
Ett samhällsproblem?
Inte ett av de större, det medges.
Men den rörelse som tennisundret startade fortplantade sig långt utanför
centercourten. Björn Borgs betydelse för Sverige går knappast att
överskatta. Turistambassadör Borg och kopplet efter honom lär ha öppnat
åtskilliga dörrar inom politik, kultur och näringsliv för svenska
företrädare och satt snurr på ekonomiska hjul som fortfarande spinner och
genererar jobb.
Jag har själv fått ett stipendium på ett universitet i USA för att ingå i dess
tennislag. Det räckte i princip att säga att jag kom från Sweden och hade
tvåhandsfattad backhand.
Idag lever Sverigebilden i alltför hög grad på gamla meriter. Det handlar
fortfarande, enligt Svenska institutet, om Abba, Ingmar Bergman och Dag
Hammarskjöld.
Ett bekymmer för Sveriges exportberoende industri?
Dagens Industri redogjorde på fredagen för en elitsatsning på ett antal
tennisjuniorer i Stockholm värd 20 miljoner kronor. Notan skall enligt
planen betalas av svenska företag. Finansmannen Marcus Wallenberg pekas ut
som en drivande kraft.
Målet är att göra Sverige till en stornation i tennis igen.
Kul för tennisnördar.
Men är resursbrist verkligen problemet i denna penningstinna sport? Vore det
inte viktigare att satsa på bredden?
Nja, som idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M), på plats i Bjäres
tennismecka, påpekar:
”En framgångsrik elit är viktig för att vi skall få bredden.”
Dessutom bygger satsningen delvis på ett beprövat framgångsrecept.
Tennisundret var nämligen inte fullt så mirakulöst som det kan verka. Borg
visade vad som var möjligt. Därtill fick spirande stjärnor som Wilander,
Edberg och Järryd hjälp att fullfölja sina drömmar tack vare stora
sponsorpengar från ett byggbolag.
Elitsatsningar och höga löner kan inte heller avfärdas som högerpolitik.
Vänsterpartiledaren och ärkedjurgårdaren Lars Ohly föreslog nyligen speciella
skatteregler för idrottsutövare. Annars kan Djurgården och andra
bolagiserade klubbar förlora sina stjärnor, löd varningen.
Dags att byta slagord:
Stoppa inte matchen.