Samtidigt höjs minimistraffet för brott som grov utpressning, och det skall
bli lättare för domstolar att ta hänsyn till både förmildrande och
försvårande omständigheter.
Avsikten är att generellt skärpa straffen och att skapa större
proportionalitet mellan brott och påföljd.
Det är olyckligt att straffskalans övre nivåer sällan används idag. Även
våldsbrott kan vara mer eller mindre grova, vilket bör avspeglas i
konsekvenserna. Här har regeringen rätt.
Brottsmönstret förändras dessutom över tid. Idag utgör den organiserade
brottsligheten ett allvarligt hot mot rättssystemet och det öppna samhället.
Av de åklagare som deltog i en färsk undersökning från Jusek svarade 40
procent att de känner sig otrygga och 25 procent hade utsatts för våld, hot
eller trakasserier.
Denna utveckling måste mötas med tuffa åtgärder, varav skärpta straff kan vara
en.
Men får det en brottsförebyggande effekt? Tveksamt. Något enkelt samband
mellan straff och brottslighet finns inte, vilket justitieminister Beatrice
Ask (M) ärligt nog erkände i Ekot på torsdagen.
Ändå har trenden det senaste decenniet gått mot strängare straff, åtminstone
vad gäller allvarliga överträdelser. Straffsänkningar och avkriminalisering
är ovanligt.
”Vi skall ha påföljder som uppfattas som rimliga och logiska”, förklarade Ask.
Det allmänna rättsmedvetandet är inte oviktigt.
Men enligt professor emeritus i kriminologi, Henrik Tham, har Ask ingen aning
om vad denna diffusa storhet tycker och tänker. Det finns helt enkelt få
undersökningar.
I Danmark gjordes dock en 2006. Den visade att allmänheten föredrog mindre,
inte mer, fängelsestraff.
Går Asks förslag igenom infriar alliansen vad den utlovade i
regeringsdeklarationen 2006. I den meningen kan strafförskjutningen sägas
spegla väljarnas vilja.
Men ständigt hårdare tag motiverade med en luddig folkvilja stämmer till
eftertanke. Politiker har ett ansvar för att påverka opinionen, helst med
argument understödda av fakta.