Förmodligen inte. Statistik från Smittskyddsinstitutet och Läkemedelsverket
visar att riskerna med den nya influensan klart överstiger dem med vaccinet.
Men den som misstänker att massvaccineringen handlar mer om pengar än om att
stoppa smittan fick vatten på sin kvarn igår: världshälsoorganisationen
WHO:s pandemibeslut påverkas av hemliga experter och länkarna mellan
industrin och WHO:s rådgivare är många, rapporterade Svenska Dagbladet.
Kommentarerna på nätet vittnade också om jubel bland konspirationsteoretiker:
elfte september, klimathotet, influensan, alltihop är lögner för att lura
folket ...
Klart är att när WHO:s generaldirektör Margaret Chan i juni i år uppgraderade
svininfluensan till en pandemi av högsta nivå började guldet regna över
vaccinproducenterna.
Avtal som enskilda länder ingått med bolagen tycks i många fall ha haft en
direkt koppling till WHO:s bedömning:
När pandemiskalan gick i taket föll kontrakten ut, leveranserna drog i gång.
För ett land som Sverige stod valet mellan att beställa 9 eller 18 miljoner
vaccindoser från GlaxoSmithKline. Åtminstone beskriver Socialstyrelsen det
så. Kontraktet är en affärshemlighet och inte fritt tillgängligt.
Socialstyrelsen intygar att många andra länder på senare år ingått liknande
kontrakt med läkemedelsbolag. Chans beslut blev alltså startskottet för en
gigantisk vaccinationskampanj världen över.
Ur ett folkhälsoperspektiv kan det vara klokt. Smittan blir enklare att hejda
om länder agerar gemensamt.
Å andra sidan ställer en ordning där allt mer makt samlas på en plats stora
krav på öppenhet. Krav som världshälsoorganisationen inte lever upp till.
Att generaldirektören är ensam ansvarig för klassificeringen av pandeminivån
är besynnerligt i sig. Mer allvarligt är att den kriskommitté med 18
experter som skall råda henne är hemlig.
WHO:s förklaring är att de skall skyddas från påtryckningar utifrån. Det
argumentet övertygar inte. Tvärtom är det nu omöjligt att undersöka vilka
förbindelser experterna eventuellt har till industrin, hur de resonerat och
varför. Medlemmar i kriskommittén kan utan risk för avslöjande sälja sitt
inflytande till högstbjudande.
Det duger inte.
Alldeles oavsett hur oförvitliga dessa okända personer är undergrävs tilltron
till WHO. Ryktesspridningen får fart. I slutändan kan det betyda att färre
låter vaccinera sig.
Till glädje för svininfluensaviruset, möjligen, men inte för så många andra.
Är det upprörande att flera experter inom WHO:s andra organ för vaccin och
olika influensavirus har uppdrag för industrin, som SvD beskriver? Inte
nödvändigtvis.
Självfallet vore det önskvärt om experter på denna nivå vore helt obundna. Men
sådana är svåra eller omöjliga att finna. Särskilt som de flesta länder –
med all rätt – uppmuntrar samarbete mellan industri och akademi.
I Sverige blev det förra året uppståndelse när det framkom att
livsmedelsexperter med uppdrag åt olika myndigheter hade ekonomiska band
till industrin. Efter det införde flera myndigheter tydligare jävsregler.
Det var säkert klokt. Men gränsen mellan acceptabla och oacceptabla
intressekonflikter kan aldrig bli knivskarp.
Nyckelordet är transparens, att de som sitter på makten kan granskas.
Det har WHO kvar att lära.