Det finns grader i helvetet.
Narkomaner med mat i kylen, rena kanyler och pengar nog att bekosta en
exklusiv ”rehab” brukar ha bättre prognos än de som lever på gatan och
tvingas ut i kriminalitet för att hålla abstinensen borta.
Nu skall herr Osbournes DNA ändå utforskas av ett amerikanskt företag. Syftet
uppges vara att få svar på frågan i rubriken.
Jag tvivlar på att det kommer lyckas. Om det lyckas – vad skall resultaten
användas till? Testa vilka ungdomar som är rustade för ett liv i Osbournes
anda? Vad vet jag.
Det har nu gått tio år sedan USA:s dåvarande president Bill Clinton
deklarerade att kartläggningen av det mänskliga genomet var klar. Det var en
sanning med modifikation – arbetet var inte slutfört. Men förhoppningarna
som knöts till förmågan att läsa ”livets bok” var högt uppskruvade. Det
skulle bli lättare att förklara och förutse sjukdom, att upptäcka nya
läkemedel i allmänhet och sådana som var skräddarsydda efter individens
genetiska kod i synnerhet.
Andra varnade för att kartläggningen banade väg för genetisk diskriminering,
att människan skulle reduceras till sitt DNA och att det är farligt att leka
Gud.
Idag kan man i stort sett konstatera att varken entusiasterna eller
domedagspredikanterna fått rätt. Frukterna har i stort sett låtit vänta på
sig.
En del företag försöker dock göra sig en hacka på att kartlägga enskildas
genuppsättning och på lösa grunder prognostisera risken att bli sjuk.
Är då alla miljarder dollar som plöjdes ner i tävlingen om att bli först med
kartläggningen av människans gener bortkastade?
Nej. Som The Economist konstaterar gällde kampen inte att först korsa
mållinjen. Det var startlinjen som hägrade. Det som väntade har visat sig
långt mer komplext än de flesta anat. Generna fungerar inte helt som man
trott och att koppla genetiska skillnader till olika sjukdomar är svårt.
Dessutom: miljön påverkar gener på ett sätt som i vissa fall kan föras över
till nästa generation.
Andra fält, som biologin, har byggt vidare på de nyvunna kunskaperna. Nyligen
deklarerade forskare att de skapat artificiellt liv genom att pussla ihop
syntetiska DNA-klossar i ett existerande bakteriehölje. Konstgjorda
bakterier kan komma att användas för att producera drivmedel, vaccin och
städa upp efter oljekatastrofer.
Men upptäckten har lett till nya varningar för att människan överskrider en
naturgiven gräns. Lättare att begripa är oron för vad som kan hända om
terrorister tillägnar sig den här biologiska ingenjörskonsten.
Genetik tillhör de etiskt mest komplexa och medicinskt spektakulära
forskningsfälten. Kunskap måste sökas och användas med omsorg. Allt är
heller inte lika intressant – som Osbournes genuppsättning. Men att på
förhand säga vart forskning leder är svårt.
Genom avel har människan sedan länge manipulerat med naturen och DNA. Nu är
tekniken annorlunda. Men den i sig är mindre intressant än hur lärdomarna
används.