Efter kriget

Båda parter har gläntat på dörren till en diplomatisk lösning. Från Israels sida har det meddelats att striderna närmar sig slutstadiet. Hamas å sin sida har tonat ner kravet på att alla gräns-

övergångar till Israel måste öppnas.

I bästa fall innebär detta att Egypten inom kort lyckas mäkla fram eld upphör.

”Jag är förhoppningsfull om att vi kan få ihop en överenskommelse men den kräver hårt arbete och måste vara trovärdig”, sade Mellanösternsändebudet Tony Blair.

Ett verkligt stopp för striderna – inte bara de dagliga tretimmars­pauser som Israel iakttar – är nödvändigt och brådskande. Den humanitära situationen i Gazaremsan är redan katastrofal.

Men rapporter under gårdagen tydde inte på att de politiska öppningarna påverkat krigföringen på marken. Åtminstone inte entydigt.

Enligt BBC rörde sig Israels styrkor in mot Gazaremsans mer tätbefolkade områden. Samtidigt fortsatte flygattackerna natten till måndag, om än i mindre omfattning än tidigare. Måndagens offer inräknade uppges runt 900 palestinier ha satt livet till.

Hamas raketbeskjutning mot Israel har inte heller hejdats. Minst nio raketer avlossades på måndagen.

Mest angeläget nu är eld upphör – det mänskliga lidandet måste få ett slut.

När kriget väl är över kvarstår den långt svårare uppgiften att skapa en långsiktig fred i Mellanöstern. En sådan kräver USA:s medverkan.

Landets tillträdande president Barack Obama har fått oförtjänt kritik för att han inte velat uttala sig om konflikten. Missnöjet säger en del om förväntningarna på honom, men fram till vaktombytet den 20 januari formar George W Bush politiken: ett dubbelkommando skulle bara skapa oreda.

Viktigast är att Obama har en klar plan för fredsarbetet och att han är redo att trampa igång från dag ett.

Björn Ramel