Israels svåra val

Valet blev jämnt, utan någon entydig segrare. Vill det sig illa kan landet hamna i ett utdraget politiskt limbo.

Centerpartiet Kadima, under ledning av Tzipi Livni, lyckades med en stark slutspurt knipa flest mandat. Näst störst blev Benjamin Netanyahus högerorienterade Likud, med bara ett mandat mindre än Kadima.

Båda partiledarna utropade sig till segrare. Men inget av partierna fick röster nog för att bilda en majoritetsregering. Nu väntar maktkamp och sondering bland övriga partier om möjligheterna att forma en koalition.

En del talar för att Netanyahu går segrande ur den striden. Tillsammans med resten av högerblocket har Likud en majoritet i parlamentet, mycket tack vare Yisrael Beitenu som blev tredje största parti.

Lieberman ser därmed ut att kunna avgöra var makten hamnar. Han har deklarerat att han önskar en högerregering, utan att för den skull stänga dörren till Kadima.

Oavsett hur dragkampen slutar är Yisrael Beitenus framgångar att beklaga. Partiledaren, den Sovjetfödde och sekuläre Lieberman, har under valet gjort obehagliga utfall mot Israels arabiska minoritet.

Bland annat kräver han lojalitet med den judiska staten i utbyte mot medborgarskap. Villkoret är förnedrande, ovärdigt en demokrati och skulle kunna göra nästan 20 procent av landets befolkning till främlingar i sitt eget land, främlingar utan rätt att rösta.

Ett annat förslag går ut på att områden dominerade av araber överlämnas till den palestinska myndigheten i utbyte mot områden på Västbanken som ockuperas av judar.

Liebermans popularitet – liksom väljarkårens generella förflyttning åt höger – bör nog delvis ses i ljuset av kriget i Gaza. Och hans framgångar riskerar att förminska de redan små utsikterna för fred.

Björn Ramel