Förmodligen inte. Statistik från Smittskyddsinstitutet och Läkemedelsverket visar att riskerna med den nya influensan klart överstiger dem med vaccinet.
Men den som misstänker att massvaccineringen handlar mer om pengar än om att stoppa smittan fick vatten på sin kvarn igår: världshälsoorganisationen WHO:s pandemibeslut påverkas av hemliga experter och länkarna mellan industrin och WHO:s rådgivare är många, rapporterade Svenska Dagbladet.
Kommentarerna på nätet vittnade också om jubel bland konspirationsteoretiker: elfte september, klimathotet, influensan, alltihop är lögner för att lura folket ...
Klart är att när WHO:s generaldirektör Margaret Chan i juni i år uppgraderade svininfluensan till en pandemi av högsta nivå började guldet regna över vaccinproducenterna.
Avtal som enskilda länder ingått med bolagen tycks i många fall ha haft en direkt koppling till WHO:s bedömning:
När pandemiskalan gick i taket föll kontrakten ut, leveranserna drog i gång.
För ett land som Sverige stod valet mellan att beställa 9 eller 18 miljoner vaccindoser från GlaxoSmithKline. Åtminstone beskriver Socialstyrelsen det så. Kontraktet är en affärshemlighet och inte fritt tillgängligt.
Socialstyrelsen intygar att många andra länder på senare år ingått liknande kontrakt med läkemedelsbolag. Chans beslut blev alltså startskottet för en gigantisk vaccinationskampanj världen över.
Ur ett folkhälsoperspektiv kan det vara klokt. Smittan blir enklare att hejda om länder agerar gemensamt.
Å andra sidan ställer en ordning där allt mer makt samlas på en plats stora krav på öppenhet. Krav som världshälsoorganisationen inte lever upp till.
Att generaldirektören är ensam ansvarig för klassificeringen av pandeminivån är besynnerligt i sig. Mer allvarligt är att den kriskommitté med 18 experter som skall råda henne är hemlig.
WHO:s förklaring är att de skall skyddas från påtryckningar utifrån. Det argumentet övertygar inte. Tvärtom är det nu omöjligt att undersöka vilka förbindelser experterna eventuellt har till industrin, hur de resonerat och varför. Medlemmar i kriskommittén kan utan risk för avslöjande sälja sitt inflytande till högstbjudande.
Det duger inte.
Alldeles oavsett hur oförvitliga dessa okända personer är undergrävs tilltron till WHO. Ryktesspridningen får fart. I slutändan kan det betyda att färre låter vaccinera sig.
Till glädje för svininfluensaviruset, möjligen, men inte för så många andra.
Är det upprörande att flera experter inom WHO:s andra organ för vaccin och olika influensavirus har uppdrag för industrin, som SvD beskriver? Inte nödvändigtvis.
Självfallet vore det önskvärt om experter på denna nivå vore helt obundna. Men sådana är svåra eller omöjliga att finna. Särskilt som de flesta länder – med all rätt – uppmuntrar samarbete mellan industri och akademi.
I Sverige blev det förra året uppståndelse när det framkom att livsmedelsexperter med uppdrag åt olika myndigheter hade ekonomiska band till industrin. Efter det införde flera myndigheter tydligare jävsregler.
Det var säkert klokt. Men gränsen mellan acceptabla och oacceptabla intressekonflikter kan aldrig bli knivskarp.
Nyckelordet är transparens, att de som sitter på makten kan granskas.
Det har WHO kvar att lära.
% är glada
% är likgiltiga