Den klassiska grekiska tragedin skulle ha en början, en mitt och ett slut. Så
menade filosofen Aristoteles. Om han levat idag vore han säkert missnöjd för
dagens grekiska tragedi – och tragedi är inte längre något överord – tycks
bara ha en början, om den har en mitt vet jag inte, men den har absolut
inget slut.
På TV ser vi varje dag allt våldsammare bilder där rasande och förtvivlade
människor protesterar mot de nedskärningar som omvärlden – förkroppsligad av
Tysklands förbundskansler Angela Merkel – kräver och har krävt i flera år.
Grekland lovar att göra något åt sina usla finanser som att sälja statens
tillgångar, avskeda statsanställda, sänka minimilöner. EU skickar pengar och
så håller det på i en till synes evigt nedåtgående spiral där alla lösningar
framstår som lika omöjliga.
Att Grekland får ordning på sina finanser och stannar i EU-zonen är knappast
att tänka på. Att Grekland lämnar euron och återgår till en drastiskt
devalverad drachma är också det omöjligt. Experter har förklarat att varje
tänkbart slut på dramat i Aten är otänkbart. Om inget annat så säger det i
alla fall att vi inte ska lita på så kallade experter.
Vi här uppe i Norden tenderar att avskärma oss och säga att det är rätt åt
dessa lata greker. De inbillade sig att man kunde pensionera sig vid 50 års
ålder med full lön. Nu får de betala för sina misstag. Sen kan man självgott
zappa från TV:s dagliga kravallscener från ett brinnande Aten till hel-
eller halvdebil underhållning som På spåret, Så ska det låta eller något
slags melodifestival.
Det vore ett lika dumt som farligt misstag. Människorna idag i Grekland far
illa, deras misstag har varit att de litat på sina demokratiskt valda
politiker som lovat vad de inte har kunnat hålla. Men ännu farligare är att
den ekonomiska krisen har blivit en politisk kris som kan komma att drabba
andra länder som står på ruinens brant: Spanien, Portugal, Italien.
Historien upprepar sig sällan men det är svårt att inte tänka på
Weimarrepubliken där ekonomiskt kaos öppnade vägen för nazismen.
Det finns ingen Hitler vid horisonten i dagens Europa men när demokratiskt
valda ledare så till den grad har misslyckats som de har gjort i Grekland
och kanske i ett par länder till är det lätt för icke-demokratiska krafter
att vinna gehör. De kommer att peka på hur odugligt och för vanligt folk
direkt livsfarligt det gamla gardet har varit så nu gäller det att bereda
vägen för nya politiker som med kraft kan rensa upp i det demokratiska
träsket.
Många kommer att falla för dessa locktoner. När vanliga greker, och snart
kanske också spanjorer och portugiser, ser allt de har byggt upp förstöras
och att de som förstört fortsätter att leva det goda livet – vad har de för
alternativ?
Det är svårt att se hur det grekiska ödesdramat kan sluta i annat än tårar.
Och risken är stor att fler än grekerna snart får anledning att gråta.