”Mer till biståndet”, löd rubriken på ett TT-telegram igår. I budgeten för 2013 räknas biståndet upp med 2,4 miljarder kronor till 38,2 miljarder. Det är en konsekvens av att regeringen följer enprocentsmålet. 1 procent av Sveriges bruttonationalinkomst, BNI, ska gå till bistånd.
Det låter ju rent av … generöst.
Det låter som om Sveriges regering är fast besluten att göra skillnad i fattigare länder och benhårt tror på utvecklingsbistånd som en akt av internationell solidaritet.
Kan det vara så att Gunilla Carlsson, som 2006 blev Sveriges första moderata biståndsminister, inte alls är så fientligt inställd till bistånd som det viskats, och inte alls har en dold agenda som går ut på att biståndet ska monteras ner?
Det beror, så klart, på vem man frågar.
Rört om har hon gjort, Carlsson.
Numera är antalet mottagarländer starkt decimerat och biståndsfokus ligger på resultatmätning, redovisning och effektivitet. Det behöver inte vara fel. Många hisnande historier florerar om svenska biståndspengar som försvunnit till korrupta regimer och ner i svarta hål i ulandsbyråkratier.
Dessutom kan inte Sverige rygga för en debatt om huruvida bistånd ibland är en del av problemet, något som till och med kan motverka utveckling och fattigdomsbekämpning.
Men frågan är ändå om Gunilla Carlsson inte har gått för långt.
Hon tycks älska sina biståndskritiska utspel i medierna, som om hon inte skulle bära ansvar för verksamheten efter sex år som minister.
Utspelen bidrar till en ryckig politik, som skapar osäkerhet i den ”biståndsbransch” som kräver långsiktighet. Värre är att Sverige riskerar att dräneras på biståndskompetens, såväl inom biståndsmyndigheten Sida som i forskarvärlden.
”Jag har själv jobbat i och med Sida i drygt fyra decennier och jag har aldrig sett verket så tilltufsat och demoraliserat som nu. Sida har skrämts till tystnad och inaktivitet”, skrev Sten Rylander, författare och tidigare ambassadör i Zimbabwe, i Upsala Nya Tidning tidigare i år.
Uppgivenheten brer ut sig, är budskapet.
Men alla budgetpengar, då?
1 procent av BNI låter något. Men med alla gökungar som Gunilla Carlsson klämmer in i biståndsramen – inte minst kostnader för mottagande av asylsökande, förvaltningskostnader för UD, klimatåtgärder – blir pengapåsen inte lika imponerande.
Gärna ett effektivt bistånd som gör skillnad i världen – till det bättre. Bara det finns någon kompetent personal kvar att hantera pengarna när biståndstornadon Gunilla Carlsson stormat färdigt på sin post.