Än är det oklart vem som ligger bakom attentaten. Det talas om det
vänsterextremistiska nätverket Global intifada, men enligt TT granskar
polisen olika grupper, ”både till vänster och höger”.
Tillåt en gissning, en spekulation:
Om det visar sig vara en högergrupp tar det, om uttrycket ursäktas, hus i
helvete. Om det är en vänstergrupp blir reaktionerna mer ljumma.
Av någon anledning betraktas vänsterextremister ofta som the good guys, de
goda. Även om de vandaliserar och misshandlar och spottar på demokratin
anses de bara vilja väl, egentligen. Skillnaden märks i språket, som när de
våldsamma som kallar sig ”antifascister” får medier att kalla dem
antifascister.
Den relativa tystnaden var talande när Antifascistisk aktion, Afa, i början av
februari attackerat nationaldemokraten Vavra Suk – trots att det, enligt
polisen, handlade om ett mordförsök på politiska grunder.
I Sverige finns en tradition av gullande med våldsverkare till vänster. Ett
skimmer kring Baader–Meinhof. Lenin-myspys med eller utan
nackskottsnostalgi. Che-kramande.
Allvarliga brott, som mordförsök, är illa i sig. Dessutom skänker
vänstervåldet legitimitet åt otäcka militanta högerkrafter.
En ny attityd behövs. Snart kan det vara mer än chips som sätts i brand.