Den stackars pensionären igen ...

Henrik Bredberg.

När börsoron härjar är det svårt att värja sig för mediedramaturgin.

Ekot räknade igår morse snabbt upp förutsägbara ingredienser i ett ”drabbad-inslag”:

Börsfall.

Pensionsbromsen kan slå till.

Sänkt pension.

Men vill alla pensionärer alltid beskrivas som offer, som fattiglappar att tycka synd om?

Undantag finns.

Ewa Rudling heter en framstående porträttfotograf, som i sin tur porträt­terades av den vänsterradikala filmaren Maj Wechselmann i SVT:s K special i mitten av juli. Konst och armod heter filmen.

Nu har Rudling kopplat in advokat för att stoppa all vidare visning av filmen, skrev Svenska Dagbladet igår. Fotografen känner sig kränkt av att hon i Wechselmanns film framställs som en fattig och sjuk pensionär.

Ewa Rudling säger att hon utnyttjas av ”champagnevänstern”. Hon tycks inte vilja ingå i det ”subproletariat” av äldre konstnärer som filmen beskriver – möjligen i syfte att försvara den livslånga statliga inkomstgarantin för konstnärer som Wechselmann själv åtnjuter.

Inte många, inte heller bland pensionärerna, tycker det är lustigt att få mind­re pengar att leva på. Men det borde ändå finnas åtskilliga äldre som anser att det är viktigt med ett robust pensionssystem och att det är rimligt att pensionen avspeglar den allmänna ekonomiska utvecklingen.

Men reportage med den vinkeln är sällsynta.

Förhoppningsvis når Pensionsmyndigheten, trots allt, ut med sitt budskap. Av Ekots inslag framgick bara delvis att inkomstpensionen 2012 höjs med 3,5 procent och att pensionen 2013 beror mind­re på börsen och mer på hur inkomster och sysselsättning utvecklas i Sverige.

Kattmatsmenyn kanske kan vänta.

Författare: Henrik Bredberg
Publicerad 9 augusti 2011 20.21
Uppdaterad 10 augusti 2011 00.05

Henrik Bredberg
Ledarbloggen
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu