NAIROBI
Goddag, jag fyller år och tänkte ha fest i morgon, sade en 50-årig svensk man,
bosatt i Kenya, när han häromdagen steg in på en polisstation i Nairobi.
Vi tänkte också ha fest, här på stationen, kontrade
polismannen.
Jag har fått rådet att informera er om min 50-årsfest.
Informera oss, polisen? Vem har gett er det rådet?
Ett bevakningsföretag.
Ska bevakningsföretaget vara där på festen, varför kommer ni då till
polisen?
Det ska finnas en blankett man fyller i, om att man ska samlas några stycken.
Vadå för slags blankett?
Jag vet inte, sade svensken och log, jag är här för att be om råd inför min
fest, inte för att tala om för er hur ni ska sköta ert jobb.
Ni ska ha fest, och så har ni inte bjudit in polisen?
Bjuda in polisen? Till festen?
(Tystnad. Tvekan. Leenden.)
I det land jag kommer från bjuder man in sina vänner och så ringer man polisen
om det blir problem.
Då är det för sent. Då har ni redan problem.
Men ni är ju inte mina vänner. Inte än, i alla fall ...
(En annan polis kommer in i rummet. Placerar sin pistol innanför byxlinningen.)
Han tänker ha fest. I morgon redan, och han har inte bjudit in oss. Han
talar om en blankett.
Jag vill bara informera polisen.
Var ska gästerna ställa sina bilar?
Inne på vår tomt.
Ni ska väl inte spela hög musik? Livemusik?
Vi kommer att ha ett band. Som spelar live.
Grannarna kommer att klaga.
Nej, vi har bjudit in grannarna.
Men ni har inte bjudit in polisen?
Ni får gärna komma. Om ni anser att säkerheten kräver er närvaro är ni mer än
välkomna.
Ni skulle ha bjudit in oss tidigare. Och någon kommer att klaga på er fest.
Vänta nu. Jag fyller år. Jag vill bara ha en fest för mina vänner. Det sista
jag vill är att polisen dyker upp och säger att vi måste avbryta festen.
Om någon klagar ...
Det är ju därför jag är här. Om det finns en blankett, om jag får ett intyg,
eventuellt mot en avgift, vi borde kunna lösa det här på ett vuxet och
konstruktivt sätt.
Har du några mynt till kopieringsmaskinen?
(Svensken räcker över motsvarande en svensk krona. Strax efteråt kommer en
tredje polisman in med blanketten ”Gathering permit”, tillstånd att samlas.)
Kan du läsa vad det står?
Få se, vi ska alltså lova att ... att inte diskutera politik under
sammankomsten? Men det är ju en fest, om några gäster vill prata politik kan
ju inte jag som värd ...
Ser du vad det står om musik?
”Ingen livemusik, inget disko.” Vi kommer som sagt att ha ett band.
Kan du be bandet att hålla nere volymen?
Jadå.
(Polismannen fyller, efter någon timme, i blanketten. Han stämplar och skriver
under.)
Ska ni ha en egen fest här på polisstationen, då tycker jag att ni ska ha
rejäla festligheter, säger svensken och lägger tvåtusen kenyanska shilling,
cirka 160 kronor, på bordet.
Det känns som om vi förstår varandra riktigt bra nu,
svarar polismannen och skakar hand.
Kenya ligger på plats 154 av 182 på Transparency Internationals lista över
världens minst korrumperade länder. Och problemen med mutor ökar i landet,
enligt organisationen.
Men att korruptionen är utbredd betyder inte att den alltid är glasklar.
Skillnaden mellan krav på mutor och byråkratiskt nit kan vara hårfin, också
i Afrika.
Sverige ligger på fjärde plats i denna rankning och tillhör de länder i
världen där mutbekymren är minst.
När det väl är sagt bör några forskare få komma till tals.
I Ekonomisk debatt (nr 8, 2011) skriver Gissur Ó Erlingsson och Jonas Linde om
”Det svenska korruptionsproblemet”.
Korruption och maktmissbruk är ”sannolikt värre än vad vår offentliga
självbild traditionellt medgivit”, skriver de. Sverige kan definitivt inte
slå sig till ro. Och den verkligt stora faran är, menar Erlingsson och
Linde, att medborgarna, inte minst efter Göteborgshärvorna, tror att
korruptionen är utbredd och ökar. Då hotas det politiska systemets
legitimitet.
Korruptionen, som tar sig många andra uttryck än sedlar i ett kuvert,
förgiftar samhället. Den snedvrider ekonomin och demokratin, och inte sällan
är det den fattige som drabbas värst när vardagen blir ojämlik och
myndigheterna oförutsägbara.
I Kenya. Men också i Sverige.