Då skulle det, skriver Wikström på DN Debatt, kunna ställas ”befogade, sakliga
frågor rörande substansen i politiken”. Det skulle inte vara ett tillfälle
för ”insinuationer och pseudodiskussioner om de tillträdande ministrarnas
vandel”.
Politik, alltså. Inte pajkastning.
En spännande tanke.
Kanske optimistisk i överkant.
Cecilia Wikström kan inte ha missat vad som förekommit i
konstitutionsutskottet genom åren, alla dessa partipolitiskt färgade
gliringar och förolämpningar förklädda till saklig granskning i grundlagens
namn.
Men det är också politik.