För somliga kittlar anekdoter som den om Karl XI:s dopfunt, eller spekulationer kring vilka som är bjudna till dopet och vilka som blir faddrar. Inte kremlologi, snarare monarkeologi.
Men det är lika legitimt att en dag som denna fundera över mänskliga rättigheter.
Många i Sverige reagerar – med rätta – starkt över hedersproblematiken. Unga, inte enbart flickor, förtrycks, hotas, misshandlas och ibland dödas. De tvingas anpassa sig till ramar som strängt bevakas av andra, ofta närstående vuxna.
Varje individ har rätt att själv forma sitt liv och sin framtid.
Detta gäller dock inte, enligt grundlagen, en svensk prinsessa.
Inte nog med att Estelles yrkesval – statschef – är klart från födseln. Hon får inte ens välja vad hon ska tro på. För när hon idag döps in i ”den rena evangeliska läran”, som det står i Successionsordningen, sådan läran är förklarad i den oförändrade Augsburgiska bekännelsen och Uppsala mötes beslut av år 1593.
Att senare i livet lämna kyrkan, som andra döpta kan, låter sig inte så enkelt göras.
”Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.”
Amen.
Men Estelle får åtminstone ett behagligt liv?
På vissa sätt, kanske. Men hon är likväl fånge i andra människors krav och förväntningar.
Alla barnen får välja sin egen väg, utom Estelle, för hon är inlåst i en gyllne cell.