Det är författaren Johanne Hildebrandt som i en krönika i gårdagens Svenska
Dagbladet återger frustrationen hos svensk trupp i Afghanistan.
Jo, frågorna hopar sig.
Utrikesminister Carl Bildt (M) skisserade i en artikel på DN Debatt i onsdags
hur soldaterna ska tas hem. Det sker i etapper, i enlighet med en uppgörelse
mellan regeringen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet:
Isafstyrkan behålls ett år, till slutet av 2012. Sedan följer minskningar i
flera steg. Hela styrkan ska kunna vara hemma sommaren 2014 och vara ersatt
av civila insatser.
Bildt har redan fått kritik, befogad sådan, för sitt inlägg. På ledarplats kallade
Dagens Nyheter artikeln ”förljugen” – Bildt ger indirekt intrycket att
Sverige tar hem sina soldater för att säkerhetsläget förbättrats och för att
den afghanske presidenten begär att få ta över.
Sanningen är snarare att USA och andra länder har insett att säkerhetsläget
försämrats, att kriget kostar och förmodligen inte går att vinna.
Och frågan är då varför Sverige tar hem sin trupp successivt. En nedbantad
styrka kanske bara kan skydda den egna campen i Mazar-i-Sharif, inte göra
vettiga operationer, skriver Hildebrandt.
Så vad är poängen – mer än att låtsas att reträtten är ordnad?
Misstanken finns där. Åter ska svenska folket invaggas i falsk tro.