Andra fick blomsterfång, Östros fick en enda blomma av nyvalde
partiordföranden Håkan Juholt. ”Förnedringen”, har det kallats.
När Östros i SVT:s Agenda i söndags kväll gick till angrepp mot Juholt kan det
tolkas som en personlig vendetta. Men det räcker knappast som förklaring.
Östros hade rätt, i stort.
Under Juholt har S-politiken varit som en ”popcornmaskin”, förslagen har
poppat upp åt alla håll, utan struktur och tanke. Och idag ifrågasätts, sade
Östros, partiets regeringsduglighet.
Visst, Thomas Östros var ologisk när han ena sekunden sade att det är ”väldigt
olyckligt” att internt skäll på Juholt ventileras öppet i medierna, för att
i nästa sekund, i TV, vägra uttala sitt förtroende för partiledaren. ”Jag
sitter ju inte i den positionen att jag ska bedöma detta”, hävdade Östros.
Förödande för Juholt.
Låt oss göra ett tankeexperiment. Tänk för ett ögonblick att kritiken mot
Håkan Juholt är orättvis:
Att medierna hårdvinklar. Att undanskuffat S-folk hämnas. Att Juholts
klavertramp är bagateller. Och att Göran Perssons situation som ny
partiledare var ungefär lika illa – betänk orden om Kinas politiska
stabilitet, buffligheten, Perssons soloraid med maxtaxan, insinuationen om
Maud Olofssons vikt. I boken Göran Persson och hans värld skrev Olle
Svenning att en kupp förbereddes mot Persson vid kongressen 1997, han
”skulle drivas bort från ordförandeskapet” på grund av låga opinionssiffror,
fackligt missnöje och svaga insatser i utrikespolitiken.
Persson och Juholt, båda effektiva debattörer, men ... nej, jämförelsen håller
inte.
Håkan Juholt har låtit förstå att han har ett avtal med V och MP om att
bojkotta SVT-debatter (V och MP förnekar det), att skolsegregationen är
värre i Sverige än i USA (Skolverket förnekar det), att pensionärer redan i
nästa års budget bör kunna få samma skatt som löntagare (inte möjligt,
enligt Östros), att Kommunals ledning ska skriva en ny S-regerings första
proposition, om rätt till heltid (ska särintressen få författa lagtext nu?).
Göran Persson hade, när han blev partiledare 1996, tunga erfarenheter efter
åren som skolminister och finansminister. Och framför allt, Persson hade
”det”. Kalla det politisk näsa, eller politisktaktiska ryggmärgsreflexer
byggda på en kunskapsgrund. Men Göran Persson är inte kunskapsgrund.
Håkan Juholt kanske också får en blomma snart.