Men frågan är var gränsen går för konstens gränsförflyttande.
När Konstfackseleven Anna Odell simulerar ett självmordsförsök från
Liljeholmsbron i Stockholm, fejkar en psykos, blir omhändertagen av polis
och körd till S:t Görans psykakut där enligt rapporterna spott och
bitförsök, spännbälte och lugnande medicin förekom, då provocerar hon.
Bekymret uppstår när den konstnärliga friheten inkräktar på andras frihet och
rättigheter, särskilt om det sker på ett sätt så att offren inte kan freda
sig.
Odells hittepåpsykos har stulit resurser från en ansträngd psykvård och därmed
från patienter med verkliga behov.
När Pål Hollender köpte sex av lettiska prostituerade för sin film Buy Bye
Beauty var det inte svårt att hävda att utomstående exploaterades i den
debattlystna konstens namn.
Marco Evaristti lät konstpubliken med ett knapptryck avliva guldfiskar som
simmade i en mixer. Bismaken var bitter.
Har grannarna fått sina rättigheter kringskurna av konsten i form av en sexton
meter hög betongskulptur på Kivik Art Centre på Österlen? Häromdagen kom
beskedet att länsstyrelsen får avgöra tvisten. Grannarna, en är artisten Ulf
Lundell, begriper inte att ”utkikstornet” får uppföras utan bygglov. Konst
behöver inte bygglov, förklarar Simrishamns kommun.
Så vad är konst?
Frågan är nog lika gammal som den skapande människan. Omöjlig att besvara. Och
försöken till svar tenderar att förändras över tid.
När Dan Wolgers 1992 stal och auktionerade bort två av Liljevalchs bänkar blev
det folkstorm och 1 800 kronor i böter. Numera ler de flesta åt Wolgers
tilltag, även om det var olagligt. Liljevalchsfolket lär inte ha deppat,
efter en så effektiv pr-kampanj skrattade man väl hela vägen till banken.
Konst kan vara en lysande provokation även om den anses kränka sådant som
somliga håller heligt.
I juli 1998 invigdes Ecce Homo. Elisabeth Ohlson Wallins tolv fotografier som
i bibliska situationer speglar homosexuellas och transvestiters utanförskap
väckte vrede och avsky. Jesus som bög? Ett vanhelgat kyrkorum?
Ecce Homo har bidragit till att fördjupa människors förståelse och öka
samhällets tolerans. Kan Anna Odells fejksammanbrott göra det, när
tidsfaktorn räknas in? Låt anta att Odells ”verk” så småningom visar sig
blottlägga allvarliga brister i medmänniskors omtanke och civilkurage, eller
i polisens och vårdens bemötande av psyksjuka.
Skillnaden i så fall?
Ecco Homo tränger sig inte på. Ingen tvingas se bilderna. Valet är fritt.
Dessutom ligger det nära till hands att lyssna på Ernst Billgren, aktuell i
höstas med boken Vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor. I Fokus i
fredags sade han: ”Provokationen kan skymma att det inte finns någon
konstnärlig halt i det.”
Att samtidigt vara konstnärlig och respektlös nog att utmana invanda
föreställningar utan att tappa respekten för individen. Det är kanske det
som är konsten.
Henrik Bredberg