Igår lade EU-kommissionen fram en kritisk utvärdering av datalagringen,
direktivet från 2006 som Sverige inte ens infört än:
Teleoperatörer måste i minst sex månader spara trafikuppgifter om sina kunder.
Det handlar om vem som ringt eller mejlat vem och när, dock inte vad som
sagts.
Direktivet behövs. Tyvärr. Terrorbomberna i Madrid och London visade att
polisen kan behöva detta verktyg för att lösa – och helst förhindra –
allvarliga brott.
I andra vågskålen ligger integriteten. Den svenska regeringen vill inbegripa
även bötesbrott. Högst tvivelaktigt.
Det är bra att EU nu aviserar ändringar i direktivet.
På pressmötet igår sade Malmström att datalagringen hjälpt till att fälla en
knarkliga och en pedofilring. Och bäst vore om direktivet kan ange vid vilka
brott, eller påföljder, uppgifter kan lämnas ut. Och till vilken myndighet.
Att, som i flera EU-länder idag, skattmasen får veta vem medborgaren ringt
kan inte vara självklart.
Malmström var tydlig. Sverige får inget undantag. Datalagringen skall gälla
även motsträviga svenskar.
Nej, Sverige är ingen ö, och får inte heller framstå som en fristad för grova
brottslingar.