Sofie Karlsson, 24 år, förlorade i våras sin 19 månader gamle son Victor i
cancer. Dagen efter hans död skulle hon, då föräldrapenningen upphört, ha
skrivit in sig på Arbetsförmedlingen för att ha rätt till sjukpenning de
första fjorton dagarna. Enligt Försäkringskassan.
Hon överklagade och länsrätten gav henne rätt – det är ”inte rimligt” att
kräva att någon inställer sig på Arbetsförmedlingen så snabbt efter att ha
drabbats av tung sorg. Men nu har Försäkringskassan överklagat länsrättens
dom till kammarrätten, eftersom lagen inte anses ge utrymme för länsrättens
beslut. (Och det har inget med regeringens nya sjukförsäkringsregler att
göra.)
Okänsligt?
Självfallet har Sofie Karlsson hamnat i en horribel situation. Kravet på henne
strider mot vad de flesta av oss anser är rätt och rimligt.
Men är Försäkringskassan verkligen rätt adressat för skället?
En central princip i en myndighet är att beakta allas likhet inför lagen. Det
står uttryckt redan i Regeringsformens första kapitel. Gäller en lag dig så
gäller den också mig. Godtycket måste bort. Att en tjänsteman i staten får
ett större tolkningsutrymme, för att till exempel kunna vara medmänsklig,
låter tilltalande. Men det öppnar för svajiga beslut.
Nej, gör hellre regelverket mänskligare.
I det aktuella fallet styrs Försäkringskassan av en dom i regeringsrätten
(målnummer 313-04) från 2006. När kassans processjuridiska enhet i Stockholm
nu vill pröva fallet i högre instans är den ute efter ny praxis som kan göra
tillämpningen av lagen om allmän försäkring mer rättssäker.
Slutresultatet måste bli praxis – eller ny lagtext – som ger både rättssäkra
och medmänskliga beslut. Politikerna kan tvingas skynda på arbetet med att
förbättra trygghetsreglerna vid sorg.
Sofie Karlsson och hennes familj har hamnat i kläm. En liten tröst är att
deras trångmål kan rädda många andra från en liknande knipa.