När det sorgliga budet att Ulf Bjurnemark är död sakta börjar sjunka in är det
med tacksamhet tanken återvänder till kortändan av det magnifika
NK-designade skrivbord som en gång tillhörde chefredaktören Olof Wahlgren.
Bättre skola än Ulfs kortända kunde en vikarie på en dagstidning knappast få.
Från denna position störde jag Ulf många gånger varje dag. Med fråga på fråga.
Från denna position blev det uppenbart att Ulf inte enbart bar på ett
omtänksamt hjärta, en underfundig humor och en gränslös stolthet över sin
familj:
Här fanns oceaner av kunskap om samhället i vid mening. Och han delade
generöst med sig av kunskapen. Ville någon sedan, aningen mindre sannolikt,
ta del av hans insikter om sportfiske eller malmöitisk fotboll var Ulf
sällan nödbedd.
Ulf Bjurnemark jobbade 39 år på Sydsvenskan. Han satt på flera olika
nyckelpositioner i nyhetsarbetet innan han kom till ledarredaktionen. Han
gick i pension 2005.
Ulf var, moderna datorer möjligen undantagna, allroundkunnig. Ingen fråga låg
så långt ifrån honom att han inte kunde läsa in den, begrunda den och
formulera kloka tankar. Men självfallet hade han sina favoritämnen.
Arbetsmarknaden. Energipolitiken. Allt som rörde Malmös väl och ve.
Under ett morgonmöte sent 90-tal föreslog Ulf en ledare om Öresundsbron. Jag
invände att vi skrivit om Bron några dagar tidigare. Lågmält men sylvasst
kom Ulfs svar, som en välförtjänt verbal örfil:
”Vi talar om Öresundsbron för tusan, inte om Kaptensbron.”
Han tog journalistiken och läsarna på allvar. Därav hans integritet och
grundlighet. De egenskaperna förhindrade aldrig hans milda vänlighet.
Vi på Sydsvenskans ledarredaktion minns Ulf med stor värme.
Henrik Bredberg
redaktionssekreterare