Inte så djärva spådomar, kanske. Men hur fantasirika de än är bär framtiden
alltid på oväntade händelser som välter mycket över ända.
Tänk ett sekel tillbaka. 1910-talet inleddes med en på många håll sprakande
framstegsoptimism. Med all rätt.
En hel del under la belle époque, den ljuvliga epoken, talade för den
västerländska civilisationen. Människor skördade frukter av järnvägen,
telegrafen, frihandeln, demokratiseringen, elektrifieringen, passfriheten,
den blomstrande kulturen, bilen.
Framtidstron återspeglades vid Baltiska utställningen i Malmö 1914.
I Malmö stads historia (fjärde delen/1870–1914) skriver Oscar Bjurling:
”Det var fest, det var prakt. Nationernas fanor och vimplar fladdrade i
sommarbrisen ... Det artade sig till succés. Men den 28 juli utbröt det
vanvettiga första världskriget ...”
Krig.
Den 5 augusti 1914 dånade Malmös alla kyrkklockor, allmän mobilisering
förkunnades.
Hunger.
Omkring 30 000 samlades till hungerdemonstrationen på Stortorget i Malmö den
25 april 1917. Även i Sverige talades det om revolution.
Idag, 2010, målar många i dystra färger. Finanskriser blandas med terrorhot
och klimatkatastrofer. Men det kan vända fort.
Tillåt en spådom, om än banal:
Vi går mot bättre tider.