Reinfeldt blåser upp sig

Igår drog politikerveckan igång i ett stekhett Visby. Mest uppmärksamhet fram till lunch drog nog ”Bordellen i Almedalen”, en låda med skyltfönster på Hamngatan där Järfälla tjejjour protesterar mot sexköp.

Men sedan började Moderaterna domptera mediecirkusen.

Först ut var partisekreteraren Per Schlingmannn. Han bjöd pressen på god kycklinglunch i sin kaxiga T-shirt. Till bilden på en arbetare och en golden retriever i öppen sportbil stod ”Jag röstar på Moderaterna för jag vill ha ordning på Sveriges ekonomi!”. Med andra ord en retsam anspelning på ”Dalmatinern”, Socialdemokraternas klassiska valaffisch från 1985.

Schlingmann log stort och nöjt.

Några timmar senare kom Reinfeldt till sin egen pressträff. Iförd Almedalens enda gråa kostym och svarta lågskor.

Han kommenterade de rödgrönas utspel från i lördags om att alltid, vad de borgerliga än säger sig vilja satsa på välfärden, kontra och föreslå 12 miljarder kronor mer.

De har övergett jobbfrågan, var Reinfeldts tolkning.

Bäst vore om Reinfeldt kunde avfärda ”Annie Get Your Gun-doktrinen” (allt som du kan göra kan jag göra bättre) som oseriös. För det skapar knappast trovärdighet att bygga sin ekonomiska politik på motståndarens valfläsk.

Hur troligt är det att den bäst avvägda satsningen är exakt 12 miljarder större än ärkefiendens?

Men, det var ju Reinfeldt själv som i valrörelsen 2006 lovade att övertrumfa alla S-märkta välfärdslöften.

Sandlåda.

”Jag tror på välfärd tusen gånger mer än du kan säga.”

”Sluta nu.”

”Du började ju.”

Samtidigt talar Reinfeldt om ansvar. Ansvarstagande. Han tar ansvar. De rödgröna tar inte ansvar.

Så lovar han att det inte blir några sänkta skatter 2011 (förutom för pensionärer). Välfärdens kärna går före.

I talet på kvällen, i en nyans mörkare kostym, var Reinfeldt alert, effektiv, till och med fyndig. Och storpubliken jublade, skrattade och flaggviftade när statsministern raljerade över de rödgrönas ”hemliga” skattehöjningar.

Reinfeldt har starka kort på hand inför valet.

Men ett kort bekymrar.

Kalla det Reinfeldts vision. Eller attityd.

Ta hans märkliga och svulstiga tankegångar på DN Debatt igår.

På partistämman 2009 deklarerade Reinfeldt att Moderaterna skall ta över Socialdemokraternas roll som det statsbärande partiet. Nu går Reinfeldt ett steg längre:

Moderaterna skall numera inte bara värna allmänintresset till skillnad från andra partier som stöder särintressen (trots att den som alltid företräder alla tar risken att företräda ingen – den personen vill förvalta, inte förändra, samhället). M skall bli ett ”samhällsbärande parti”.

Smaka på formuleringen.

Ett samhällsbärande parti tar ansvar för hela samhällets utveckling, säger han.

Skulle Moderaterna på något sätt vara utgångspunkten för all samhällelig interaktion?

Hybris.

Nästan skrämmande.

Särskilt som orden kommer från ett parti som i decennier sagt sig värna individens frihet.

En provocerande tanke, absolut, men måhända måste KD-ledaren Göran Hägglund, som på senaste tiden hårt markerat gränsen mellan statens, det vill säga politikernas, och civilsamhällets legitima intressen, ta Reinfeldt i örat.

Så, hur stort kan Reinfeldt göra sitt parti?

Inte hur stort som helst.

Slutar det för Moderaterna som i filmens värld?

Som i filmen Upp, där huvudpersonen blåser upp en massa ballonger och svävar iväg med hus och allt.

Eller, hemska tanke, som i Monty Pythons Meningen med livet, där den ärkefete mannen svullar i sig mat, och sedan, vid den lilla chokladbiten, helt enkelt spricker.