Bara vanligt vatten?
Henrik Bredberg.
Allt går inte käpprätt åt ...När FN:s utvecklingsprogram UNDP häromdagen presenterade årets rapport stod vatten och sanitet i fokus. Och siffrorna är skrämmande.
1,1 miljarder människor saknar tillgång till rent dricksvatten. 2,6 miljarder saknar avlopp och sanitet. Varje år dör 1,8 miljoner barn av diarréer som skulle kunna förebyggas.
Ohyggligt.
Samtidigt satsar ett land som Pakistan 47 gånger mer på militären än på vatten och hygien.
Inte klokt.
Det är lätt att tappa sugen. Men det kan ju inte vara UNDP:s syfte att göra folk uppgivna.
Kanske finns det ett annorlunda sätt att presentera problemet.
Ta del av UNDP:s uppgifter, men läs parallellt Johan Norbergs När människan skapade världen (Timbro), en lysande bok.
Norberg skrev 2001 globaliseringsmanifestet Till världskapitalismens försvar, en bestseller som snart är översatt till 24 språk. I När människan skapade världen förmedlar han samma glödande utvecklingsoptimism.
Han förnekar inte de fattigas problem. Han bagatelliserar inte. Han ser också vattenbristen. Men han låter sig inte paralyseras.
Ständigt förändrar människan, med sin skaparkraft och kreativitet, världen till det bättre, lyder evangelium enligt Norberg.
Åtta av tio i världens u-länder har numera tillgång till säkert dricksvatten, en ökning med 1,1 miljarder människor under åren 1990–2002. Lika många fick tillgång till toaletter eller andra moderna sanitära anläggningar, skriver han och fortsätter:
”För ett par generationer sedan saknade 90 procent av världens landsbygdsbefolkning rent vatten, i dag gör mindre än 20 procent det.”
Johan Norberg lyfter inte fram siffrorna för att den rika världen skall luta sig tillbaka. Tvärtom. Han vill att ”vi ska kavla upp ärmarna”.
Hur skall det då göras, hur skall vattnet spridas och barnen räddas?
UNDP vill ha en global aktionsplan för vatten- och sanitetsfrågor, en deklaration där vatten klassas som en mänsklig rättighet och ökat bistånd.
Det är frestande att säga ja och amen. Men är åtgärderna effektiva?
Norberg har ett annat perspektiv. Han visar med fakta att u-länderna befinner sig i ”en epok av oöverträffade framsteg vad gäller välstånd och levnadsstandard”. Utvecklingen har gått snabbast i de mest liberala och globaliserade regionerna.
Ju friare invånare, desto snabbare utvecklat land.
Och det är fel, betonar Johan Norberg, att välståndet i de fria länderna bara gynnar de rikaste.
Det är inte brist på pengar det handlar om, utan om resurser som inte används produktivt. Därför sätter inte Norberg sitt hopp till bistånd och vackra deklarationer, utan till ökad personlig frihet, demokratisering, öppna marknader, tekniköverföring och kamp mot korruption och byråkrati.
I förra veckan intervjuades Sveriges nya biståndsminister Gunilla Carlsson (m) i Sydsvenskan. Hon sade:
”Vi måste tänka mer i termer av handel och politik i stort och inte bara på bistånd. Vi måste tänka nytt och bredare.”
Det förefaller klokt.
Henrik Bredberg
0 läsare har reagerat på denna artikel
% är glada
% är likgiltiga
