En fråga om kultur

Åtminstone att döma av Øresundsting 2008, som hölls i Roskilde igår.

Men lita inte alltför mycket på staten, den svenska och den danska. Öresundsregionen får nog se till att bli sin egen kulturella lyckas­ smed.

Gårdagens arrangör, Öresundskomiteen, beskrevs av ordföranden Jerker Swanstein (m) som en ”påtryckarorganisation”. Det gäller för rödvita och blågula kommuner och regioner kring Öresund att formulera krav på rikspolitiker, också när det handlar om den färska visionen om en attraktiv kultursektor.

Men när de två inbjudna kulturministrarna, Lena Adelsohn Liljeroth (m) och Brian Mikkelsen (Kons), igår fick passningar av regionen hade bollen liksom en tendens att studsa vidare i någon helt annan riktning.

Jodå, välviljan var stor, båda ministrarna betonade att kulturen inte skall befinna sig i politikens periferi utan utgöra dess kärna. Så klart. Vad annat kan sägas om en region med 3,7 miljoner invånare, 5 symfoniorkestrar, 8 restauranger i Guide Michelin och ett 60-tal golfbanor?

Temat för torsdagens möte i Roskilde var Kulturen – en dynamo i Øresundsudviklingen eller et lysglimt over Sundet? och det var lätt att instämma när Mikkelsen svarade ”både och”.

Men vad betyder det i praktiken?

Adelsohn Liljeroth fick av den danske journalisten Martin Krasnik frågan vad hon tänkte göra åt att en svensk kulturarbetare som tar jobb i Danmark måste betala dansk skatt plus 28 procent i svenska sociala avgifter. När hon till slut uppfattade frågan – hörselskadan och 08-uppväxten komplicerade förståelsen, förklarade hon – hänvisade kulturministern till arbetsmarknadsministern.

Frågan är om inte Rolf Tufvesson (kd), ordförande för Öresundskomiteens arbetsgrupp för kultur, stod för det spetsigaste och det matnyttigaste bidraget på Hotel Prindsen i Roskilde.

Dels gav Tufvesson närvarande danskar, ja, hela Danmark, en näsknäpp:

Öresundsregionen måste se till att en etnisk och religiös mångfald ”välkomnas och bejakas” – både anständigheten och behovet av tillväxt kräver att regionen gör upp med dagens ”djupt oroväckande” intoleranta inslag.

Dels lät sig Tufvesson inte imponeras av att kulturminister Mikkelsen kunde tänka sig kulturavtal över Sundet, mellan svenska och danska kommuner. Varför invänta ministrar, undrade Tufvesson, låt oss göra det själva.

Men också kulturministrarna bidrog. Med välvilja. Med fyndiga anekdoter. Och, inte minst, med Mikkelsens konstaterande vad danska studier entydigt visar:

Ju större kommuner, desto mer satsas det på kultur.

Danmark har nyligen minskat antalet kommuner från nästan trehundra till 98.

Fånga den bollen, skånska politiker.

Är det läge för de 33 skånska kommunerna att ge Region Skåne ett ännu större ansvar för kulturen?

Henrik Bredberg