Frustrerad

Alf Svensson, partiledare för kristdemokraterna 1973–2004 och idag ”bara” riksdagsman för valkretsen Skåne läns norra och östra, var frånvarande när riksdagen den 18 juni röstade ja till den famösa signalspaningslagen. FRA-lagen. Lex Orwell.

Det var ingen tillfällighet. Svensson var medvetet frånvarande. Han höll sig borta.

Orsak:

Svensson är emot FRA-lagen.

Han kan spelets regler. Han vet att partipiskan då och då viner ext­ra. Han vet givetvis att han som gammal partiordförande bara inte får gå ut och desavouera sin efterträdare. Det är en politisk dödssynd. Har han dessutom avstått från att rösta kan han inte heller kritisera beslutet i efterhand.

Och ändå.

Nu har det gått för långt. Alf Svensson säger att det är hög tid för de fyra borgerliga partiledarna att ”ta tag i frågan”. De kan inte, förklarar han, låtsas som om det regnar när ”ravinen blir bredare och bredare” mellan väljare och valda.

Debatten om partipiskan har fått ytterligare en dimension:

En av Sveriges tyngsta politiker – ansedd, med pondus – har mörkat i FRA-frågan. För medierna. För väljarna. Han har tystat sig själv, delvis av hänsyn till sin kronprins Göran Hägglund, dagens kd-ledare.

Hur väl rimmar det med kristdemokraternas ihärdiga tal om civilkurage?

Henrik Bredberg