Men när utrikesminister Bildt (M) i riksdagen igår besvarade socialdemokraten Monica Greens frågor (interpellation 2008/09:569) om vad Sverige i egenskap av EU-ordförande kan göra för att ytterligare öka pressen på Israel i bosättningsfrågan var han befriande tydlig.
Det fanns inga glidningar, inga tveksamheter.
EU:s positioner är, fastslog Bildt, ”entydiga”:
1. Till den ockuperade mark där inga nya bosättningar får byggas hör östra Jerusalem.
2. Inga nya bosättningar innebär att inte heller så kallad ”naturlig tillväxt” av befintliga bosättningar accepteras.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har andra planer. Hans regering kan möjligen tänka sig att, åtminstone tillfälligt, förhindra nybyggen på Västbanken, men vill låta nuvarande bosättningar växa. Stopp för israelisk expansion i östra Jerusalem vill Netanyahu inte ens diskutera – ”Jerusalem är ingen bosättning”.
Igår gick det inte ens att beskylla den ofta impulsive och ironiälskande Bildt för att vara oaktsam med orden.
Det var Monica Green som talade om den ”idiotiska bosättningspolitiken”, ”den förbannade muren” och ”apartheid”. Bildt förhöll sig sakligt stram. Som det anstår en statsman.
Givetvis är det viktigt att Bildt och Sverige klarar balansgången.
USA:s president Barack Obama har retat Israels högerregering med sin konsekventa linje. Gärna nya fredsförhandlingar mellan israeler och palestinier, men det kräver ett totalstopp för nya bosättningar, ett krav som också ingår i Färdplanen för fred från 2003.
Samma krav har, till Netanyahus förtret, de senaste veckorna framförts av Storbritanniens Gordon Brown och Tysklands Angela Merkel. Och kraven lär bestå när Obamas Mellanösternsändebud George Mitchell i nästa vecka möter parterna i syfte att få igång nya fredssamtal, kanske till den 23 september då debatten i FN:s generalförsamling drar igång.
Trycket på Israel tycks ha fått viss verkan. Enligt nya siffror från Israels statistiska centralbyrå sjönk antalet nya hem i judiska bosättningar på Västbanken med 34 procent första halvåret 2009 jämfört med samma period 2008.
Men mer krävs.
Om Bildt gör klokt i att begränsa sitt internationella soloåkande, så är det lättare att vara i opposition och kräva action.
Igår lade S-ledaren Mona Sahlin fram tolv förslag till EU-politik inför det informella utrikesministermöte som Bildt leder i Stockholm idag och i morgon. En socialdemokratisk punkt är att EU bör bli mer politiskt aktiv i Mellanöstern, bli en spelare och inte bara en betalande åskådare, en player och inte bara en payer.
Snygg ordvändning, men i det här fallet måste EU helhjärtat stödja USA. Inga sprickor i den västliga fasaden, tack, ingen splittring som Israel kan utnyttja för att bygga vidare på palestinsk mark.
Men. Måste inte alla parter i en svår konflikt vara redo att kompromissa?
Jo, även Israel måste få fördelar i en fredsprocess. Men inte genom att USA och EU å palestinska vägnar lovar bort ockuperad mark. Då är det smartare att som Obama jobba för att arabvärlden erkänner Israel som en legitim statsbildning, så att säkerheten för den judiska staten ökar.
Carl Bildt kan göra mycket i den stormiga Mellanösternfrågan. Som att sitta still i båten.
% är glada
% är likgiltiga