Rånromantik

Text: Henrik Bredberg
Publicerad 24 september 2009 0.03 Uppdaterad 24 september 2009 0.08

Henrik Bredberg.
Det är väl bara filmstjärnan Julia Roberts som saknas.
Rånet mot värdedepån i Västberga igår för tanken till filmer som Ocean’s Eleven, Det stora tågrånet och The Bank Job. Eller varför inte Public Enemies, filmen om den mytomspunne John Dillinger. Rån som äventyr, sedda med rånarens ögon.

Hur historien om gårdagens rån slutar vet ingen ännu.

Men klart är att genomförandet vittnar om list, kyla, kompetens, resurser och sofistikation.

De ingredienser finns med som kan få allmänheten att för ett ögonblick glömma att det rör sig om ett grovt våldsbrott:

Fräckheten, att råna värdedepån från luften med helikopter efter att ha satt polisen ur funktion. Inga direkta fysiska skador. De potentiellt stora pengarna, utan att någon fattig plundras.

Men även för oss filmnostalgiker kan det vara värt att hålla några saker i minnet.

Den undre världen närs av pojkdrömmar om snabba cash. Det är inte Robin Hood som är i farten.

Det är en sjaskig värld. Med våld, sönderslagna familjer och annan misär.

Och grova brott kan inte omges av ett mer romantiskt skimmer än vad polisen tillåter.

Polisen kan omöjligt hindra alla brott, i ett sådant övervakninssamhälle hade få velat leva. Ändå uppstår många frågor om poliseffektivitet. Som hur det är möjligt att så enkelt tvinga kvar polishelikoptrarna på marken.

”Det finns metoder att skydda helikoptrarna men det har uppenbarligen i det här fallet inte räckt till”, säger Rikskriminalpolisens pressekreterare.

Förklaringen klingar bekant på något vis.

Polisinsatser som snarast för tankarna till Peter Sellers och Rosa Pantern är roliga enbart på film.

Större eller mindre text



0 läsare har reagerat på denna artikel

% är glada

% är likgiltiga

% är nyfikna

% är arga


Hur reagerar du på "Rånromantik"?
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu